”Vårt mål är att människor ska få bo kvar”

Demenssjukdom och psykisk ohälsa, beroendeproblematik eller samlartvång. Sociala problem i flerbostadshus skapar många gånger störningar och konflikter mellan grannar. HSB Stockholms boendesociala grupp stöttar både boende och brf-styrelser, innan det har gått för långt.

– Jag går till jobbet varje dag med möjligheten att förändra människors liv, det ger mig mening. Det är både inspirerande och utmanande, och många gånger omvälvande. Målet med våra insatser är alltid att den boende ska kunna bo kvar, säger Jannike Norlin, medlemskonsulent, HSB Stockholm.

Boendesociala gruppen arbetar på uppdrag av bostadsrättsföreningar och avlastar styrelser i hanteringen av olika typer av sociala problem. Gruppen hanterar över 70 ärenden per år, och det kan röra sig om en äldre person med begynnande demens som torrkokar, sanitära olägenheter som exempelvis samlartvång, eller regelrätta grannfejder. Utmaningar där det sällan finns ett facit eller en förutbestämd färdplan. En bostadsrättsförenings styrelse är skyldig att agera vid störningar, men frågan kan bli både känslig och komplex då ledamöterna också är grannar till de inblandade.

– Jag möts ofta av lättnad och tacksamhet från både boende och styrelser. Vi är en neutral part som lyssnar och samtidigt värnar om den boendes integritet. Det finns nästan alltid skamkänslor och ofta bakomliggande faktorer eller problematik, och när bilden klarnar kan vi tillsammans arbeta för förändring. De flesta är villiga att ta emot stöd, men har kanske inte vågat eller klarat av att söka hjälp på egen hand, säger Jannike Norlin.

Boendesociala gruppen består av fyra personer, alla med en bakgrund inom vård och hälsa samt utbildning inom samtalsterapi och medling. Arbetet handlar huvudsakligen om att utreda och bedöma klagomål och störningar, vägleda styrelser och erbjuda stöd till boende, och vid behov kontakta socialtjänst, psykiatri eller sjukvård. I vissa fall anlitar styrelser en jurist direkt, vilket kan leda till avhysning eller vräkning, trots att det går att lösa situationen med andra åtgärder.

– Samtalet är nyckeln, och första steget är alltid ett hembesök. Vi besökte nyligen en boende med samlartvång som inte släppt in en enda människa i lägenheten på över tio år. I liknande fall gör vi återbesök inom tre veckor och vill då se en påtaglig förbättring. Vi gör skillnad och med vår hjälp kommer många på rätt köl, säger Jannike.

Men alla möten är inte lika lyckade. Det förekommer att gruppen ställs inför svåra utmaningar, där samtal inte räcker och upprördhet tar över, eller i värsta fall hot och utåtagerande beteende.

– Vi arbetar alltid två och två, och är utrustade med larm vid hembesök. Det kollegiala stödet är särskilt viktigt, och även om vi är vana behöver också vi som ger stöd få stöd. Vårt nära samarbete i gruppen gör att vi kan bearbeta händelser tillsammans, avslutar Jannike.