– HSB hade mäkleri i slutet av 80-talet och början av 90-talet, minns Ingegerd. I Gävle hade vi två tjejer som var mäklare och jag fick erbjudande om att gå mäklarutbildningen med inriktning mot ekonomi. Vi hade mäkleri under en period och förmedlade bostadsrätter inom HSB, och när det avvecklades fick jag erbjudande om att börja som brf-ekonom.
Det allra första jobbet var ett så kallat beredskapsjobb som hon fick genom Arbetsförmedlingen. Hennes uppdrag på HSB bestod i att visa lägenheter för potentiella köpare.
– HSB hade precis byggt bostadsrättsföreningen Renskullen här i Bollnäs och jag visade lägenheter för intresserade köpare.
Efter det var hon nästan på väg bort från HSB. Det var en turbulent tid med många omorganisationer.
– Men så blev jag erbjuden jobbet som brf-ekonom i Bollnäs och valde att stanna. Fast det blev bara under några år. Jag passar bättre i receptionen än att jobba åt 20-30 föreningar med bokslut och budgetar, säger hon med ett skratt. Jag gillar det där som händer däremellan!
Det är omväxlingen i jobbet som fått henne att stanna så länge på HSB.
– Det och mina kollegor, säger Ingegerd. Och kunderna så klart!
1985 pluggade hon turism ett år på folkhögskolan i Bollnäs och av en händelse slank hon en dag in på HSB-kontoret för att säga hej. Där och då blev hon erbjuden en fast anställning av dåvarande kontorschefen.
– Jag halkade in på ett bananskal och jobbade i receptionen, som på den tiden också var en så kallad sparkassa. Folk kom och betalade hyran och jag hade ibland jättemycket pengar som jag gick till banken med på eftermiddagen.
En dag när hon kom till banken satt den då misstänkte Olof Palme-mördaren Christer Pettersson intill henne i väntsalen.
– Han var tydligen där i helt lagliga ärenden, han kom ju från Bollnäs och alla kände igen honom och det var väldigt spännande, minns hon.
Det finns många anekdoter hon varit med om.
– Men man ska inte skriva om alla! säger hon och skrattar.
Roligast har i alla fall kontakten med alla människor varit.
– Man känner att man hjälper någon helt enkelt, man servar. Jag gillar det. Oavsett om det är via telefon eller besök.
Många förändringarnas vindar har blåst genom åren.
– När jag började jobba var det alldeles i början av datoriseringen och jag upplevde att HSB var tidig med att införa datorer till personalen. Sedan dess har jag varit med om många svängar med många nya program som underlättat jobbet.
Största förändringen var i samband med fusionen mellan HSB Gävleborg och HSB Mitt inför januari 2015. Genom den fick hon ännu fler kundkontakter.
– Då kom oerhört mycket mer folk via telefon. Det kunde ringda någon från orter jag inte kände till, och jag tänkte var ligger det då, skrattar hon.
I samband med fusionen fick hon också många fler arbetskamrater.
– Det var mycket positivt. Jag kunde ibland uppleva att fusionen gjorde jobbet mer opersonligt, men det är otroligt bra att vi har kvar lokalkontoren. Det är viktigt att människor kan komma in och träffa oss. Det finns en tacksamhet, märker jag. Många säger gud vad bra att jag får prata med en riktig människa.
De senaste åren har hon jobbat från kontoret i Ljusdal en dag i veckan. Under en period reste hon mellan tre orter i veckan.
– En gång körde jag mot fel ställe, men kom på det efter någon kilometer, vart är jag nu på väg?
Hon skrattar mycket och minns en period då hon jobbade flera dagar i veckan i Ljusdal. Karin Josefsson som jobbade där skulle gå i pension.
– Hon och hennes man Bert Josefsson var en HSB-institution i Ljusdal, de var verkligen HSB! Han satt bland annat i HSB Gävleborgs styrelse. Det kändes väldigt familjärt, som om vi var mamma, pappa, barn många gånger, säger hon och minns den tiden med värme.
I dag gör hon sin sista dag på HSB och sedan väntar lite semester innan pensionen den 10 juni, nästa fas i livet.
– Det kommer nog kännas som fortsatt semester till en början. Lite konstigt kanske, jag kommer vakna och tro att jag sovit över! Och jag kommer att sakna arbetskamraterna.
Nu ska hon göra så lite som möjligt, säger hon med ett skratt.
– Vi har trädgård och skog hemma – det finns alltid något att göra! Det kanske hade varit mer vilsamt att jobba kvar, haha. Och så ska jag måla, fiska och ligga på soffan och läsa böcker!
" Det blir inga problem med sysselsättningen, det kan jag garantera!"
Arbetskamraterna tog med Ingegerd på lunch på Lilla K i Bollnäs den sista arbetsdagen.
Hon avtackades med tårta, blommor, presenter och sång från arbetskamraterna och företaget. Christer Sandström, kontorsansvarig och en av Ingegerds kollegor i många år, överlämnade gåvor från HSB Södra Norrland.