De skapar handtag med historia i Klippan

På den femte och högsta våningen i Sockerbrukets gamla lokaler i Klippan arbetar Vladimir Stoces och Shapoor Akbari med sina konstverk. Verkstaden de arbetar i tillhör Konstnärernas Kollektivverkstad och är bara en av flera verkstäder som finns i den stora byggnaden som ligger vid kanten av Göta Älv. Sen 1974 har konstnärer arbetat här tillsammans och lärt sig av varandra.

– Det som är unikt med den här platsen är att det är en plats där man samlar mycket olika kunskaper från många områden inom konst. Vi kan lätt inspirera varandra här, det är som ett labb för olika tekniker där vi har kunnat utveckla väldigt många nya färdigheter. Det görs mycket korsbefruktning här mellan olika tekniker och konstnärer säger Vladimir Stoces som arbetat i Kollektivverkstaden i många år.

– Det är en kreativ miljö! Det är jätteviktigt med gemenskapen, och det är roligt också. Det kan vara väldigt ensamt att vara konstnär, men här finns en gemenskap. Det är en perfekt plats att arbeta på. Man kan skapa både sina egna grejer och samtidigt få inspiration från andra.

I Konstnärernas Kollektivverkstad i Klippan har konstnärer arbetat tillsammans sedan 1974.

I verkstaden skapar dem nya verk, bevarar och restaurerar gamla konstverk, de lär även ut och för vidare sina konstkunskaper till andra, vilket anses vara en av de viktigaste uppgifterna. Inom kort ska Vladimir Stoces gå i pension, men innan dess lär han Shapoor Akbari allt han kan.

– Han ska ta över min kunskap, så jag försöker lära honom. Han har så pass mycket kunskap, så han lär mig istället, det är ett utbyte säger Vladimir Stoces glatt.

För stunden skapar de tillsammans med bronshandtagen som ska pryda HSBs brf Spanjoletten och brf Sannaparken i Majorna. Boende och besökande kommer att mötas av detaljrika och vackra utsmyckningar som har fått sin inspiration från områdets historia och den gamla Fixfabriken. Den välbekanta neonskylten som funnits på fabriken och som varit ett landmärke för platsen sedan 1950-talet, pånyttföds nu i form av handtag gjorda i brons. Trots att utsmyckningarna är en liten detalj i byggnationen, så gör de husen unika.

– Varje plats ska ha något specifikt, där de boende ska känna sig välkomna och känna sammanhang. Det blir en identitetssymbol, jag tror det är ganska viktigt för de flesta säger Vladimir Stoces.

– Utsmyckningarna ska också kunna forma kontakt och gemenskap för de boende, tillägger Shapoor Akbari.

– Man umgås ju med handtaget varje dag! Det är en liten detalj, men den kan skapa ett större sammanhang med andra saker och få större betydelse säger Vladimir Stoces.

Skapandet av handtagen kräver stor precision och noggrant hantverk, men framför allt mycket kunskap. Att bevara kunskapen, ny som gammal, inom yrket är av stor betydelse för konstnärerna. Deras yrke har funnits sen lång tid tillbaka i historien och många tekniker kan gå ur tiden till följd av samhällets utveckling.

–  Både samhället och kulturen kommer att förändras, och tyvärr kommer det kanske inte finnas jättemånga riktiga konstnärer som jobbar praktiskt med händerna kvar. Det finns massor av bra och duktiga konstnärer idag, men många är lite för snabba och dem vill göra något så snabbt som möjligt, med dator och teknik exempelvis. Vi kommer kanske förlora lite kunskap inom yrket, men vi håller tummarna, det finns massor med modiga människor idag, säger Shapoor Akbari.

Vladimir Stoces och Shapoor Akbari

De båda konstnärerna gör sin del för att bevara de gamla teknikerna och kunskaperna. Till exempel får de ofta studiebesök från olika konstskolor och andra konstnärer som vill lära sig och testa olika tekniker.  

– Många hantverkare kanske har tappat sin kunskap, men vi försöker föra den vidare på olika sätt vi konstnärer ihop. Det är väldigt viktigt i vårt arbete, säger Vladimir Stoces.

De två konstnärerna berättar grunderna för tillverkningen och utmaningarna med att skapa handtagen. Framställningen sker i fem olika steg. Det första och viktigaste steget är att få fram ett fungerande original i silikonform, därefter gjuts ett vaxoriginal i silikonformen. Vaxoriginalet sätts sedan i en tratt med kanaler och bakas in i en form, där man bränner ur vaxet. Efter detta steg är det dags att gjuta det tunga bronset i formen. Sedan är det bara det slutgiltiga efterarbetet kvar - kapa bort överflödigt brons från kanalerna, slipa, fixa, polera och patinera handtaget.

Handtagen gjuts först i vax för att sedan gjutas i brons

Shapoor Akbari knackar ut de gjutna bronshandtagen ur sin form

När handtagen har gjutits påbörjas efterarbetet, de poleras, slipas och patineras.

De boende i brf Spanjoletten och brf Sannaparken kommer dagligen få skåda detaljer som är utförda med riktigt precisionsarbete. Vladimir Stoces visar stolt upp en skulptur som Shapoor Akbari skapat och vågar sig påstå att det inte finns en enda annan konstnär i Sverige som hade kunnat göra samma sak. Skulpturen som liknar en örn är bankad för hand i plåt, vilket är färdigheter som inte är vanlig idag.

– Det är väldigt gammal kunskap, under den tiden kunde man inte löda, svetsa eller klippa i skulpturer, man hade inte tekniken att gjuta till skulpturer. Även fast jag håller på att bygga skulpturer genom att göra samma sak, så är det väldigt avancerat och komplicerat. Man undrar hur de kunde göra detta, under den tiden, på 2000 år gamla konstverk, säger Shapoor Akbari.