-
Välj HSB förening för att se regionalt anpassat innehåll.
Välj HSB-förening
Bättre bostäder åt alla!
Situationen var ohållbar. Industrialiseringen under 1800-talets andra hälft gjorde att städernasbefolkning växte explosionsartat. Men städerna kunde inte svälja den snabba befolkningsökningen.
Bostadsbyggandet var lågt, människor trångbodda och hyrorna bland de högsta i Europa. Bostadssituationen i storstäderna var så svår att riksdagen 1918 beslutade att ge stöd till nödbostäder i allt från gymnastiksalar till kontor och en skofabrik.
De fyra första HSB-husen i Stockholm stod klara 1924. Husen på Ynglingagatan och Skånegatan hade totalt 149 lägenheter, alla med varmt vatten och duschrum.
Samtidigt avskaffade riksdagen bit för bit den bostadspolitik som funnits för att skapa fler bostäder och reglera hyror. 1923 tog man bort hyresstegringslagen och hyreslagen. Nu kunde hyresvärdarna enklare säga upp hyresgäster och höja hyrorna. En usel bostadssituation för vanliga arbetare blev därmed om möjligt ännu sämre.
Men det fanns förstås de som protesterade och ville se förändring. Det borde gå att ordna vettiga bostäder till rimliga priser för vanliga människor. Kanske fanns svaret i den kooperativa rörelsen? Om många människor går samman kan de gemensamt bygga nya hus och påverka sitt eget boende.
HSB-kvarteret Färjan på Kungsholmen i Stockholm ritades av Sven Wallander. När det byggdes 1928-29 var det Skandinaviens största bostadshus.
I den här progressiva andan bildade Hyresgästföreningen i Stockholm Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening (HSB) 1923. Man började genast bygga fyra hus. De stod klara med sina 149 lägenheter 1924, samma år som HSB Riksförbund startade sin verksamhet.
Redan i de första husen märktes HSBs moderna inställning till boendekvalitet. Självklart hade lägenheterna duschrum, både varmt och kallt vatten samt gasspis. Det skulle inte längre vara en lyx för de välbeställda. Nej, det skulle vara lägsta godtagbara standard.
Snyggt och rent med tvättmaskiner
Redan från början satsade HSB på att utveckla lösningar som skulle underlätta vardagen för alla, inklusive de hemarbetande kvinnorna. Ett sådant projekt var den moderna tvättstugan. Den första maskintvättstugan installerades i Röda Bergen i Stockholm, ett rum fyllt av fantastiska maskiner, som elektriska tvättmaskiner, centrifuger, ångkokar och strykrum med elektriska strykjärn. För säkerhets skulle lät man ett par handtvättstugor vara kvar.
Tvättstugan var Sven Wallanders idé. Han såg framför sig hur husmödrarna nu skulle slippa ägna en hel dag åt tvätten. Men för den som alltid tvättat för hand var den stora maskinparken inte nödvändigtvis ett pålitligt alternativ. Här krävdes utbildning och övertalning för att förändra gamla vanor. Sven Wallander talade själv på otaliga möten i bostadsrättsföreningar om fördelarna med de nya maskintvättstugorna. Man engagerade också en tvättdemonstratris för att övertyga kvinnorna ute i föreningarna om maskintvättstugornas förträfflighet.
Äldre tiders handvätt ersattes med maskiner som sparade mycket tid.
Ett annat skäl till att maskintvättstugorna inte blev en omedelbar succé var att HSB först tog betalt om man ville använda dem. Det gjorde förstås inte fler sugna på att välja den moderna tvättstugan i ekonomiskt knappa tider. 1926 beslöt HSB ändå att inte bygga några fler rena handtvättstugor.
Sven Wallanders utvecklingsiver stannade inte vid maskinerna. Han lanserade idén att HSB också skulle tillverka eget tvättmedel som ”inte var till skada för såväl maskiner som tvätt” i samarbete med Lundstedts Kemiska Tekniska Fabrik. Hyresgästernas Tvättmedelsfabrik AB, som verksamheten döptes om till, lades ner i början av 1940-talet.
Bort med soporna
En av Sven Wallanders mest välkända uppfinningar är sopnedkastet. Han inspirerades av en studieresa till USA 1920 till en ny lösning för sophantering istället för soptunnor på gården. Man öppnade bara en lucka i trapphuset och släppte ner soporna i ett schakt till soprummet, ofta med tillhörande sopförbränninganordning.
Sopnedkast var en tidig innovation inom HSB.
När soptunnorna försvann från gårdarna kunde man skapa en mer trivsam utemiljö för de boende i husen med blomsterplanteringar och plats för barnens lekar. Dessutom stank det förstås mindre, när fulla sopkärl inte längre stod där utanför husen.
Det första sopnedkastet installerades i ett hus på Valhallavägen i Stockholm 1923. Sven Wallander fick svenskt patent på sopnedkastet 1934. Från 1928 var det standard i alla HSB-hus och snart hörde det till svensk byggnorm. Därigenom blev det även en inkomstkälla för HSB, eftersom Sven Wallander skänkt sitt patent till organisationen. Inkomsterna finansierade bland annat HSBs lekstugeverksamhet. Dessutom var det fin reklam för HSB, eftersom alla sopnedkast hade HSB-emblemet monterat på luckan.
Mannen bakom allt
