Vi frågade fem boendeexperter: Hur ser framtidens boende ut?

1. Alexander Ståhle
Yrke: Stadsbyggnadsforskare på KTH, driver företagen Spacecape och Placetoplan.

Om tio år tror jag att vi har puffat undan privatbilen till förmån för cyklar, elsparkcyklar och olika typer av delningstjänster för bilar, som bilpooler och taxitjänster. Detta ser vi redan idag i många större städer som ligger i framkant - som San Francisco, Barcelona och Tokyo. Där är bilarna i minoritet.

När bilen får en allt mindre roll så får de nya stadsdelarna, som planeras redan i dag, mer grönska i gaturummen och på gårdarna. Jag tänker mig att vi 2030 kommer ha kvarters­städer som påminner om Hammarby sjöstad och Västra hamnen, där bilen har marginali­serats helt. Det kommer också finnas ladd­ningsstationer för elcyklar och elsparkcyklar insprängda i gatumiljön. En av de största utmaningarna för att nå dit är att ändra attityden till bilen, både hos privatpersoner och bland de starka intres­senter som vill bibehålla biltrafiken. Men nu kan vi inte vänta längre, vi har offrat extremt mycket på bilens altare och måste successivt omvandla biltransporterna till andra smartare former.

Jag tänker också att våra bostäder blir mer kompakta och att vi parallellt med det utnyttjar dem annorlunda. Vi kommer ha fler gemensamhetsutrymmen, som lounge och matsal. Jag vill inte kalla det kollektivboende i klassisk mening, utan snarare ett slags "all inclusive-boende" i stil med hur hotellbran­schen jobbar. Vi ser redan i dag att bostads­utvecklarna sneglar mot hotellens servicekon­cept och bygger för att även kunna erbjuda tjänster som städning, servering, kafé eller matleveranser - men också barnklubbar och sportklubbar kopplat till boendet. Vi släpper snart en rapport om detta tillsammans med Boinstitutet."

2. Rahel Belatchew
Yrke: Arkitekt och vd på Belatchew Arkitekter

I framtiden tror jag att vi delar vår bostads kök och var­dagsrum med andra, och får se olika former av kollektivhus växa fram. Paral­lellt med detta kommer uthyrningstjänster som baseras på delningsekonomi, som Airbnb, ta en mer permanent form och vi hyr ut våra tomma bostäder när vi är bortresta. Det kom­mer i sin tur att ställa krav på att enkelt kunna stuva undan personliga tillhörigheter, något som kräver genomtänkt förvaring.

Tio år är rätt kort tid i byggvärlden, så jag tror knappast att det har hänt så mycket med våra bostäder i Sverige till 2030. Men blickar vi utanför våra gränser är tio år däremot en evighet, då helt nya städer hinner anläggas i folkrika länder som Kina och Indien. På lite längre sikt tror jag att även vi i Sverige bor i mer tätbebyggda och folkrika städer. Det måste inte betyda att städerna breder ut sig, snarare att boytan blir mindre och husen högre. Då blir det viktigt att ta vara på varje enskild kvadratmeter.

Jag kan också tänka mig att en del människor med fria arbetstider väljer att bo på landet, förutsatt att det finns snabb spårbunden förbindelse och bra internet. Men det är svårt att sia om vilka problem och behov som kan uppstå i framtiden. Om vi jämför dagens hushåll, där flera kullar barn och bonusbarn inte är ovanligt, skiljer det sig markant från 60-och 70-talets kärnfamiljer. Därför måste vi vara flexibla för att snabbare kunna anpassa oss till nya behov i våra bostäder. Den stora utmaningen blir att skapa en att­raktiv livsmiljö i städer som blir allt tätare: hur vi ska upprätthålla god luftkvalitet, skapa enkel tillgång till park och natur och ge stadsbor en attraktiv upplevelse av sin vardagsmiljö.

3. Ulf Boman
Yrke: Framtidsstrateg på Kairos Future

Min roll som framtids­strateg studerar jag oftast långa tidsperspektiv, men även på tio år kan det hända en del inom bostadsmarknaden. Troligen kommer framtidens bostäder att bli mindre än de som planeras och byggs i dag. I stället kommer man att göra plats för gemen­samma utrymmen och samlingspunkter i huset. Det kan handla om kök, vardags­rum, balkonger, umgängesrum - ja, det mesta som inte är sovrum eller badrum, för dem vill vi fortfarande ha för oss själva. På så vis blir hemmet elastiskt och något mer än bara det som finns innanför lägenhetens fyra väggar.

Jag tror också att vi får se fler bo­städer som går att förändra allt efter­som behoven ändras. Kanske behöver vi inte lika mycket yta när barnen flyttar hemifrån, medan grannen just har fått barn och behöver en större lägenhet. Att då enkelt kunna flytta om väggar och ändra planlösningen, både inne i lägenheten och mellan lägenheter, tror jag är en lösning vi kommer se mer av framöver. Här kan vi inspireras av dagens kontorsbyggnader som re­dan nu jobbar så. Jag tror även det blir vanligare att vi hyr våra möbler, snarare än köper nytt. Det handlar egentligen om att hitta en smart delningsekonomi för våra bostäder, något som förstås är nödvändigt även ur ett klimatperspektiv.

Jag tänker att tekniken spelar stor roll för vårt boende 2030, men även möjligheten att köpa tjänster inom olika områden. Vi vill ha så friktionsfria liv som möjligt och då vill vi enkelt kunna beställa hem matkassar, skaffa barnvakt eller anlita företag som tar hand om vårt skräp och liknande. Framöver tror jag att den här typen av tjänster är "inbyggda" i boendet och att vi kommer ha tekniska lösningar för hemleveranser även när vi själva inte är hemma.

4. Lina Martins Von Friesen
Yrke: Trädgårdsmästare med inriktning mot grön rehabilitering

Här i Solbyn har vi alltid strävat efter att leva hållbart - både miljömässigt, ekono­miskt och socialt. Om tio år tror jag att vi har kommit ytterligare en bit på vägen mot vår vision, men jag hoppas också att omvärlden då har närmat sig hur vi lever här i Solbyn. Att solenergi, komposter, egenodlad frukt och grönt, delningsekonomi och social gemenskap är lika självklart för alla då som det är för oss här i byn.

Solenergi är en viktig del av vår energiför­sörjning redan i dag, men om tio år hoppas jag att Solbyn är helt självförsörjande på el med hjälp av solceller. Jag tänker också att vi då har kommit ännu längre med vår delningsekonomi. Vi lånar redan redskap och verktyg av varandra, men då har vi säkert en verktygspool och en elbilspool så att inte alla måste äga sina egna grejer. Vi kommer också att fortsätta med att byta urvuxna kläder, överbliven mat och annat med varandra.

I mitt yrke som trädgårdsmästare är miljön förstås en hjärtefråga, och därför hoppas jag också att vi år 2030 ska ha tagit fram ett bra sätt att ta hand om vårt regnvatten här i byn. Eftersom tillgången på vatten är så oregelbunden över året så vore det helt fantastiskt!

5. Anders Lago
Yrke: Förbundsordförande HSB

Om tio år hoppas jag att dagens bostadskris är löst, så att både unga och unga familjer kan komma in på bostadsmarkna­den. Jag hoppas att det då finns startlån riktade till unga, att bolånetaket och åtminstone delar av amorteringskraven är slopade och att det i stället görs vanliga bankbedömningar inför ett bostadsköp. Det är absolut nödvändigt om vi ska kunna lösa bostadskrisen.

Även om tio år är kort tid, sett ur ett bostadsperspektiv, så tror jag att vi får se en hel del förändringar, med mer klimatsmarta bostäder. För HSBs del tror jag att flera av de ideer som vi redan nu testar i HSB Living Lab kommer att vara verklighet. Alltifrån smarta garderober som vädrar kläderna så att vi inte behöver tvätta lika ofta, till återvinning av vatten i cirkulerande system så att inget nytt vatten behöver tillföras bostaden.

Den digitala tekniken spelar en ännu större roll i våra hem 2030. Till exempel kommer smarta, digitala lås och fjärrstyr­ning av belysning, kyl och frys och annat vara en självklarhet i nya bostäder. År 2030 måste också byggandet vara klimatneutralt. Inom HSB kommer vi säkert att bygga fler bostäder av klimat­smarta material som trä, men också nya sorters betong som är mindre miljö­påverkande än dagens. Även detta testas redan i dag, med goda resultat.

På det sociala planet hoppas jag att kommunerna har tagit tillbaka den bostadssociala rollen som ligger på dem, och att de planerar för blandad bebyg­gelse, större integration och ett större ansvar för utsatta grupper. 2030 ska ingen behöva vara bostadslös.