Vitt och fräscht - det är inte jag

Lina Hedlund är en veteran i Mellosam­manhang. Hon har tävlat sex gånger och varit mellanakt två gånger. I år leder hon hela tävlingen tillsammans med Linnea Henriksson och David Sundin.

- Jag är så otroligt glad för det här uppdraget där jag får visa fler sidor av mig själv. Jag känner mig som rätt kvinna på rätt plats. Jag har älskat Melodifestivalen ända sen jag såg Carola vinna när jag var liten. För mig är det här Sveriges största folkfest - och alla är bjudna, säger hon.

Nu ser Lina fram mot en ny epok som artist. Förra året ställde hon discoskorna på hyllan efter drygt 13 år med Andreas Lundstedt och Tess Merkel i Alcazar.

Och tiden i discobubblan syns redan i hallen i femrummaren i Birkastan i Stockholm. I den platsbygdda gardero­ben - maken Nassims Al Fakirs verk - står de högklackade glitterskorna på rad.

- Vi är båda konstnärssjälar som älskar att bygga, måla och fixa hemma Vi gillar saker som sticker ut, men det ska finnas en harmoni.

I kategorin "saker som sticker ut" möts man redan i hallen av en gigantisk blomkruka i form av ett tigerhuvud, och på väggen hänger en lampa i form av en apa. Harmonin skapas med hjälp av färger, som den grågröna kulören "Som­marregn" som målats på såväl väggar som tak.

- Det ger en skön rymd. Jag har alltid älskat stora hallar, då känns det som att lägenheten andas och man kliver in och känner direkt lugn och bra energi. Dessutom får man plats med barnvagn och allt, säger Lina.

Lägenheten från förra sekelskiftet har högt i tak och fyra fungerande kakel­ugnar. Passande nog, i en förening med namnet Kakelugnen.

- Det finns något genuint i det gamla, en själ. Jag tycker om att kombinera nya förälskelser med gamla saker, som pianostolen från ladan hemma i Kilafors i Hälsingland och hallbyrån från mitt föräldrahem. Man ska ha saker som man känner någonting för. Känner du kärlek för sakerna så passar de ihop, säger Lina

När hon och Nassim går loss blir det inte bara oväntade tapeter - som en tigertapet på gästtoaletten - utan även smarta platsbyggda lösningar.

- Jag älskar roliga planlösningar och försöker alltid utnyttja varje kvadratcen­timeter maximalt, säger hon och visar den stora hallen som delats av med en vägg för att skapa ett kombinerat kontor och sovloft - ett perfekt krypin för både stora och små som vill vara ifred med iPaden. Två gamla fönster - bland annat ett stort stallfönster i gjutjärn - sattes in i väggen för att släppa in ljus och skapa dynamik.

Här hänger även en samling guldskivor och utmärkelser som Alcazar har vunnit genom åren. Men det som fångar ögat är tapeten.

- Kontorets showgirl-tapet är en hyll­ning till mina "showgirls" Tess och An­dreas. Jag älskar färg och tapeter, det gör det ombonat. Henmet ska vara varmt och ombonat och roligt och knasigt -gärna med en släng av bohemiskt. Vitt och fräscht, det är inte jag, säger Lina.

Lina menar att livet med turneer och hotellrum gör hemmet ännu viktigare.

- Men jag är en rastlös själ och behö­ver också vara borta för att kunna njuta av att vara hemma, säger Lina.

Här i huset har familjen bott sju år, vilket är något av rekord för Lina som älskar att röra på sig. Men så har de också flyttat en gång inom huset- från grannlägenheten till nuvarande hem­met.

- I förra lägenheten gjorde vi allt. Och när den var klar var det dags att flytta. Här har vi gjort allt utom köket. Det tar tid att skapa ett hem, det är först nu efter tre år som det börjar bli som vi vill ha det. Och nu är det dags att flytta igen, säger Lina med ett skratt, och erkänner att det är hon som brukar kickstarta renoveringsprojekten.

- Jag känner direkt om något är bra eller dåligt och ser tydligt hur jag vill ha det - och då ska det helst bli så Nassim brukar säga "stopp du kan inte bara köra på, du måste låta mig få komma in".

Förutom det egna hemmet har Lina också gått loss på föreningens innergård som var tom när de flyttade in. I dag finns både studsmatta, sandlåda, lekhus och utemöbler.

- Gräsplätten framför huset är också så mysig, där kan barnen springa i vat­tenspridaren på sommaren medan jag ligger och solar...

Efter sju år är Lina och Nassim bästa vänner med grannfamiljen, och barnen springer mellan våningarna.

- Våra barn är som syskon, jag älskar när dörren flyger upp och det kommer ett barn, säger hon och fortsätter:

- Jag älskar häng, och det är i köket vi samlas. Det är där vi startar och avslutar dagen När det bara är vi i familjen sitter vi alltid i köket, det är mysigast.

Ovanför köksbordet hänger ett av Nassims mästerverk - en lampa byggd av två blåsinstrument. Att musiken är ett stort intresse är svårt att missa. I var­dagsrummet står ett piano och i sonen Tilos rum finns både en rosa elgitarr och en akustisk gitarr. Nassims passion för trummor syns här och där, även om det stora trumsetet är nertvingat i förrådet.

- I nästa hem ska vi ha ett musikrum där vi kan ha ett riktigt trumset och väsnas hur vi vill.

Det mörkgrå sovrummet har en ljuslist monterad ovanpå taklisten, som tillsam­mans med de tunga mörkläggnings­gardinerna skapar hotellkänsla. Den stora sänggaveln i rotting från Spiti blev sovrummets julklapp förra året.

- Den blev magisk! Det är nåt med fulsnygga saker som jag älskar... Jag gillar hotellkänsla i sovrummet med många kuddar, och vi har lagt mycket pengar på gardiner. Det måste vara mysigt och finnas en harmoni.

I dubbelsängen sover Lina och minstingen Eide, tre år. Nassim är för närvarande förpassad till våningssängen i ett av barnrummen.

- Tilo brukar komma in till Nassim, så vi har en viss cirkulation här på nät­terna. Alla vaknar och flyttar runt, så nu sover vi så här.

Familjen hamnar ofta i det rymliga vardagsrummet.

- Det är en bra energi i det rummet. Jag måste känna in ett hem och bli kär i mina boenden, det är så viktigt för mig att ha ett bra ställe att bo på. Jag är en känslomänniska, på gott och ont.

Lina sträcker ut sig i den stora petro­leumfärgade soffan som har hängt med sen hon och Nassim träffades för tio år sedan

- Man ska inte vara rädd om möbler när man har barn, det går bort. I den här soffan kan de kladda, fläckarna syns inte. Jag älskar att ligga här i soffan och plöja serier. Helst kriminaldokumentä­rer, jag har en gammal dröm om att bli kriminolog och lösa mysterier.

Den rosa gamla fåtöljen räddades från soprummet och kläddes om i Hälsingland - för en bråkdel av vad ta­petserarna i Stockholm skulle ha - och den lyxiga grågröna Designers Guild­tapeten lyfter fram den vita kakelugnen i hörnet.

- Men först satte hantverkarna tape­ten upp och ner och fick göra om, säger Lina och skrattar.
 

Överallt hittar man udda lam­por, ofta med en historia. Det första Lina gör när hon kommer hem är att gå runt och tända lamporna.

- Jag älskar många ljuskällor, det ska­par en mysig hemmakänsla. Och jag är även besatt av växter och snittblommor, de ger ett lugn och det blir ombonat och levande. Fast det är jag som vattnar - har jag varit borta så slokar blom­morna... sånt ser inte Nassim. Men han är bättre på att laga mat, det kan stressa mig att barnen rycker i en samtidigt som man ska "uppfinna" middagen.
 

Lina äter inte rött kött och att sopsortera är en självklarhet. Omtanken om miljön finns där, därför åker familjen kommu­nalt och tar tåget till jobben när det är möjligt.

- Hållbarhet har blivit viktigare och vi reser mindre idag. Det känns viktigare att få komma upp i skogen hemma i Hälsingland än att åka till andra sidan jorden. Jag tackar Greta Thunberg för hur hon har bidragit till att få upp mina ögon för detta med miljön.

Väggarna i hemmet pryds av foton - allt från barnen till Alcazar - och utanför det stora vardagsrumsfönstret skyddar ett träd från insyn.

- Det ger skogskänsla och lugn, det känns som landet.

Längtan till naturen är stark och Lina drömmer om att kunna ha häst, hund och höns. Och nu, efter tre år i lägenhe­ten, är hon redo att röra på sig.

- Nu bor vi i bruset och åker till lugnet - jag vill bo i lugnet och åka till bruset. Jag känner mig klar med stan.

Så i vår går flytten till drömhuset - ett tegelhus från 1959 nära systern Hanna Hedlund med maken Martin Stemnarck på Lidingö i Stockholm. Huset kräver dock såväl dränering som totalrenove­ring, vilket blir en utmaning även för projektledar-Lina.

- Fast jag ser verkligen fram emot ett nytt projekt när mellocirkusen är över. Nu drömmer jag om ett rosa kök...