Fritt efter intervju med Tage Höijer

Observatorn tog form i början på 1950-talet. Först stod 3:an klar och året var 1952. Nästföljande år var de andra huskropparna klara för inflyttning. Insatsen då var under tusenlappen och hyran omkring 150 kronor per månad. Men om man betänker att industriarbetarlönen då var cirka åtta hundra i månaden så kanske det till och med var dyrare då än nu, om man ser i förhållande? De flesta som flyttade in var yngre barnfamiljer och de flesta var ”jobbare” och många på SAAB. 

Massor av barn lekte i parken där nuvarande kullarna byggts upp av schaktmassorna från husens källare. Tidigt fanns plaskdammen med duschar där barnen kunde leka under sommaren. På vintrarna fanns skridskoisar i såväl Lektorshagen som i parken vid plaskdammen.    

Mammorna var hemmafruar med allt vad det innebar, till exempel tvätt i tvättstugan. Här fanns stenmangel och blötläggningskar, centrifug och ”tvättbas”, som var en stor gryta att koka tvätten ren i. På ”den tiden” var det städat och fint, och ordning och reda i tvättstugan! Ingen ville eller vågade lämna ludd i maskinen eller dammråttor efter sig, för då visste man att vicevärden snart ringde på…

Vicevärden fanns på plats och hade bland annat som uppgift att månadsvis samla in hyrorna. Som boende fick man gå till vicevärdsexpeditionen, som nu är föreningens gym, och lämna kontanter och som bevis på erlagd hyra fick man en stämpel i ”boken”. Fastigheterna värmdes med hjälp av kol som kom med lastbil och tippades ned i källaren. Därifrån skulle sedan kolen skyfflas in i värmepannan! Var det också en uppgift för vicevärden, eller vem gjorde det?

I området som växte fram längs Ulvåsavägen fanns ett eget litet centrum (där pizzerian nu finns) med speceriaffär, charkuteri och tobaksaffär. Vid Vallaplan fanns mjölkaffär och speceriaffärer som senare blev Konsum och Ica, bank och post, konditori och fiskaffär. På Malmslättsvägen gick bussar då som nu, även om turtätheten inte var den samma.  På 50-talets början är det osäkert om ens någon som bodde på Norrsvängen hade bil och stormarknader var ännu långt ifrån uppfunna! Man handlade det man behövde och bar hem sina varor. Flera av de boende hade kolonilotter där man odlade sånt som man behövde. Som en rest från den tiden finns matkällarna kvar med sina ”praktiska” potatisförvaringslårar.

Nu bor ytterst få kvar i Observatorn, av dem som flyttade in när husen vara nya. Men somligt är sig faktiskt lite likt från dessa dagar. Då som nu fanns stor utomhusgran vid jul. Och städdagar var det en gång per år. Då skulle det städas i källare och på vindar, målas staket och fejas kring husen. Alla var med och hjälpte till att hålla rent och fint.   I trappuppgångarna fanns sopnedkast och i källarna soptunnor som renhållningsarbetarna kånkade upp för tömning.  

Från början fanns ingen styrelse i föreningen utan det som skulle göras såg vicevärden till att det blev gjort. Först efter några år bildades en bostadsrättsföreningsstyrelse, och det var då inte alls svårt att få folk att ställa upp som styrelseledamöter. De som flyttade in när husen var nya kom i de flesta fallen att bo kvar i många, många år och omsättningen på lägenheterna var inte alls så stor då som nu.

I bland ordnade föreningen med bussutflykter. Någon gång till Småland och vid något tillfälle runt Vättern med matuppehåll i Skövde.   

Från början hörde Norrsvängen till Domkyrkoförsamlingen men kom senare att höra till Gottfridsberg. Barnen gick i Tornhagsskolan… och tiden gick, och gick och gick och koleldningen blev till oljeeldning och fjärrvärme! Så blev det i slutet av 80-talet dags att reparera toaletter och badrum och byta stammar i husen. Alla bodde kvar trots att hygienutrymmen saknades.  Fast i källaren fanns en toa att nyttja (och säkert fanns behov och säkert blev det kö)! På 2010-talet fick våra hus nya fönster, som ser ut som de gamla (något annat var inte tillåtet) men den smala öppningsbara delen fick stryka på foten. Och tiden går… 

//Anders och Polly 2016-04-11