Urban odling – så lyckas du!

En extra maj månad. Det är vad Johannes Wätterbäck önskar sig mest av allt. Den här tiden på året är han i full gång med att sätta ut förodlade plantor i föreningen Tillsammansodling och fylla de 35 dubbla pallkragarna på landet. Odlingsintresset väcktes när han som 20-åring började gräva i sin mammas trädgård som då legat i träda 15 år.

- Där och då blev jag fast i odlandet. Det var så kul och spännande. Jag gillade att jobba utomhus och fick ut mer av årstiderna - jag blev liksom mer en del av livet, säger Johannes. Någon större kunskap hade han inte.

- Jag körde på, misslyckades och lyckades. Jag är en experimentell odlare och testar gärna sånt som quinoa, vattenmelon och sockerrör. Jag försöker hela tiden koda av naturen och jobba med den.

Övning ger som bekant färdighet. Med 27 års odlingserfarenhet har Johannes lärt sig se när jorden kräver mer näring eller om växterna behöver flyttas. I dag jobbar han som odlingsinspiratör och konsult. Han håller kurser, föreläsningar och workshops i hela landet och tillsammans med frun Theres Lunden driver han en av Sveriges största trädgårdsbloggar. Farbror Grön har över 20 000 följare på Instagram, 25 000 på Facebook och har gjort över 80 avsnitt till podden Två odlare emellan. Hans brinnande intresse syns även i den gemensamma odling som han för tio år sedan startade med grannarna i hyreshuset i centrala Västerås.

- Bostadsbolagets trädgårdsmästare Inga Nilsson ville starta ett OdlaTillsammans-projekt. Jag och Theres nappade direkt. Vi odlade redan vid vår stuga på landet och tyckte att det kunde vara kul att starta en grönsaksodling i stan, säger Johannes. De sex familjerna i huset fick massor av jord, ett växthus och ett outnyttjat källarrum som utrustades med växtbelysning och odlingsbord där de förodlar grödorna. Tillsammans började de bygga odlingsbäddarna på gården i stan, där grannarna sedan dess har odlat, skördat och fikat tillsammans. Enligt Johannes har odlingsprojektet föränd­rat stämningen i huset.

- Det har blivit större samhörighet. Det är riktig Bullerby-stämning här, fast vi bor i stan, med barn som springer mellan lägenheterna. När man lärt känna varandra i huset blir det också färre arga lappar i tvättstugan. Istället säger man hej, säger han.

I somras bjöd grannen Samira från Kurdistan alla i huset på middag med vinbladsdolmar.

- Nu försöker jag driva upp vindruvs­plantor så att de ska nå hennes balkong, så hon kan plocka bladen direkt där. Få saker skapar så goda sociala vibbar som att odla i sitt närområde med dem som bor där, säger Johannes.

Man måste dock vara medveten om att odling kräver tid - och lust, påpekar Johannes. Det går inte att kräva att alla ska vara lika engagerade, och var beredd på att det händer saker med stadsodlingar. Som när någon krascha­de en moppe in i vattentunnan. Eller lämnar cigarettfimpar i landet. Eller när grannens katt tror att potatislandet är en ny kattlåda i maxiformat.

Johannes är den som drar största lasset, men han bjuder in till gemensamma aktiviteter som städning i växthuset, förodling av gurkfrön eller planterings­dagar. I dag odlar granngänget över 120 olika grödor plus blommor och perenna växter. Att få äta gott och egenodlat är drivkraften i föreningen.

- Vi har något vi odlat till varje måltid - ärtskott, vitlök, jordärtskocka, sallad, övervintrad spenat eller kryddor till eget örtsalt. Numera kan vi knappt köpa zucchini, vår egen är så god att man hellre väntar tills den kan skördas.

För Johannes, Theres och barnen Moses, 11, och Tora, 8, har odlandet blivit en livsstil.

- Att vi blev stadsodlare bidrog till att vi bor här. Det förändrade vårt liv. Theres och jag jobbar tillsammans i allt. Jag kan plantera om chili vid köksbän­ken medan hon skriver på bloggen, sen dricker vi kaffe tillsammans. Barnen har själva fått välja vad de vill odla i det egna landet-bland annat mo­rötter, potatis, tomat, gurka och svamp. Vi har också anlagt en bärodling för amerikanska blåbär, vinbär, krusbär och mynta för barnens skull. De står ofta och käkar i buskarna och ibland gör de saft och säljer, berättar Johannes.

Förutom odlingen med grannarna så driver Johannes även takodlingen Takfarmen i centrala Västerås, en urban grönsaksodling med bland annat paprika, sötpotatis, aubergine, rabarber, jordgubbar, savoykål och spetskål.

- Förra året skördade vi 300 kilo tomater och 30 kilo chili! Det är en speciell känsla att dra in till centrala Västerås och skörda sina egna grönsaker säger Johannes, som menar att det urbana odlandet ligger rätt i tiden.

- Jag ser en ny grön våg. Trädgårdsintresset växer bland unga och trädgårdsföreningarna föryngras. Men misströsta inte om du inte har tillgång till odlingsbäddar eller växthus. Även på en balkong kan du odla ätbart. Du behöver inte bli självförsörjande på potatis. Njut av att skörden räcker till en middag! På balkongen kan du odla i stora, dränerade krukor med hål i botten. Tillför mycket näring i jorden och glöm inte att vissa växter, som aubergine och tomat, kan behöva hjälp med pollineringen, tipsar Johannes.

Theres och Johannes har nyligen släppt en bok om hur man lyckas med allt från mormors ätbara funkia till broccoli och enkla rädisor. Men även med mer avancerade grödor som quinoa och söt stevia.

- Där står allt jag själv hade behövt veta när jag började, så att andra slipper tio år av misstag, skrattar Johannes.

I korthet lyder Johannes framgångsrecept för odlare: Var nyfiken! Ha en stark vilja och arbeta hårt! Bygg jordar och se till att det finns näring i dem. Se de första åren som prövoår - ska du bli en odlare måste du leva med att saker går åt fanders, säger han.

Vilket är det vanligaste felet? Att man gödslar för lite och glömmer att vattna och att man inte kollar till odlingarna, utan plötsligt en dag upptäcker att skadedjur har ätit upp allt. Att vara odlare är att hela tiden jobba i trädgårdslanden, året om. Det är verkligen inte lätt att odla - men det är kul!