En bostadsrättshavare har ganska stora möjligheter att genomföra förändringar i den egna lägenheten. Vissa åtgärder kräver dock bostadsrättsföreningens tillstånd, till exempel ingrepp i befintliga ledningar. Mot den bakgrunden har lagstiftaren funnit att det är naturligt att bostadsrättshavaren också har ett underhållsansvar för den egna lägenheten.
När en lägenhet tillträds första gången efter en bostadsrättsupplåtelse ska föreningen tillhandahålla lägenheten i sådant skick att den är fullt brukbar som bostad, såvida inget annat har avtalats. Föreningen och bostadsrättshavaren kan således komma överens om att bostadsrättshavaren efter upplåtelsen själv ska genomföra vissa inredningsåtgärder. I det aktuella målet hade ytan där golvvärmen fanns installerad upplåtits till en tidigare bostadsrättshavare som råvindyta. Den tidigare bostadsrättshavaren hade sedan på egen bekostnad installerat golvvärmen i samband med inredningen av ytan. Den typen av överenskommelser påverkar dock inte hur underhållsansvaret för lägenheten är fördelat mellan föreningen och bostadsrättshavaren.
Underhållsansvaret regleras i bostadsrättslagen 7 kap 4 och 12 §§. Föreningen är skyldig att hålla lägenheten, huset och marken i gott skick. Föreningens ansvar begränsas dock av bostadsrättshavarens ansvar att på egen bekostnad hålla lägenheten i gott skick. Gränserna för bostandsrättshavarens underhållsansvar framgår dock inte av lagstiftningen utan den frågan har överlämnats till föreningarna själva att reglera genom sina stadgar. Genom stadgarna kan bostadsrättshavarens underhållsansvar inskränkas men inte utvidgas. Föreningen kan alltså inte besluta att bostadsrättshavaren ska ansvara för underhåll av delar som ligger utanför den egna lägenheten.
I det aktuella fallet hade föreningen i sina stadgar angett att ”golvet” utgjorde del av bostadsrättshavarens underhållsansvar. HD konstaterade att begreppet ”golvet” kunde avse hela eller delar av undergolvet och golvbeläggningen tillsammans eller enbart golvbeläggningen. Båda varianterna ansågs vidare vara möjliga att besluta om i en bostadsrättsförenings stadgar utan att det innebar att bostadsrättshavarens ansvar utsträckts till någon annan del av huset än den egna lägenheten. HD gjorde en tolkning av stadgarna i målet utifrån vad som kan antas ha varit syftet med skrivningen samt hur föreningen formulerat ansvarsfördelningen för underhållet av andra beståndsdelar av lägenheten. I det aktuella fallet ansågs enbart golvbeläggningen utgöra del av bostadsrättshavarens underhållsansvar, varför det föll på föreningen att laga det nu trasiga golvvärmesystemet.