Historia

Skinnefjäll var innan det bebyggdes ett skogs- och bergparti utan åkerjord. Det fanns bara något enstaka hus.
I det näraliggande området Djupedalsäng fanns förr bara några få små jordbruk med 1-2 kor. Skinnefjäll var då utmarker med skogsbete åt djuren. Så var det fram till 1920-talet, för knappt 100 år sedan.

Stenhuggeri

Berggrunden här består mest av gnejs. Just här i Skinnefjällsområdet finns en typ av gnejs, som spricker väldigt rakt, och som går mycket lätt att göra stenplattor av. Jämför stenen härifrån med rullstenar!

I slutet av 1800-talet fram till 1930-talet bröt man sten här.
Man använde kilar, som är en slags mejslar av järn, för det går inte att spränga sådan sten.
Inom området finns många rester av stenbrott. De ligger det ena efter det andra mellan Finnsjövägen och den gamla frisksportarstugan.
Brotten gjorde stora sår i naturen. Från dessa gamla nedlagda stenbrott har senare människor plockat till sig stenar till sina trädgårdar.
Titta närmare på Finnsjögårdens vackra murstock! Stenarna, som den är byggd av, är hopsamlade från gamla stenbrott i närheten.

En av gårdarna i Djupedalsäng låg snett emot Djupedalsängs Livs.
Här bodde Emil Svensson. Han var stenhuggare. Det var han som började att bryta sten här.
Att hugga sten var ett hårt arbete. Ofta blev stenhuggarnas händer skadade. Fingrarna blev sneda och växte ihop nedtill, eftersom stenhuggarna ofta missade sina slag och slog sig på händerna istället.
Sonen, Oskar Svensson började med att bryta sten, som skulle användas som trädgårdssten och kantsten. Han levererade stenen till Göteborg. Titta noga på trottoarerna på t.ex. Kungsgatan och Avenyn! Stenar med en ränna i, som leder vattnet från stuprören på husen till rännstenen, är stenar som också tillverkats här. Dessa var en stor produkt.
Även stora, flata stenar (ca 1 m långa) levererades härifrån.
På den tiden forslades all sten med hästskjuts.
De två grindstolparna, som utgör entré till den övre kyrkogården vid Råda kyrka, är huggna på 1880-talet av Adolf Svensson som var Emil Svenssons bror.
Man kan säga, att stenhuggarna också var ett slags konstnärer, som kunde hugga ut, forma, den hårda stenen till önskat utseende.

Oskar Svensson öppnade även ett stenbrott i början av Djupedalsängsvägen (där vägen går idag). Detta stenbrott övertogs av Albin Mattson, som dessutom ägde ett byggföretag. Han bröt en annan sorts gnejs, den mer vanliga typen av gnejs, som inte går att klyva, ända fram till 1950-1960-talet.
Han högg gatsten, både större och mindre (kallas knott), samt kantsten som stöd för trottoarerna. Denna sten levererades också till Göteborgs stad.

Möbelfabriken

1985 anlades en möbelfabrik vid Mölnlycke fabriker. Snickarna kom från Djupedalsäng. I huset snett emot Djupedalsängs Livs började man med ett snickeri för tillverkning av möbler.

Bostadsområde

I början av 1990-talet började man bygga ett nytt bostadsområde på Skinnefjäll samt en ny liten skola, Skinnefjällskolan, som fick höra till Högadals rektorsområde. Den togs i bruk på hösten 1993, och det första året gick här bara två klasser!
Skolan växte allt eftersom fler och fler flyttade in i området och räckte efter några år inte till. På hösten 1999 stod en ny skolbyggnad klar. Den fick namnet Graniten. Fr.o.m. våren 2000 utgör Skinnefjällskolan eget rektorsområde. År 2003 har skolan ca 300 elever.

Vägar

Vägen från Skinnefjäll till Djupedalsäng är mycket gammal.
Från Djupedalsäng till Finnsjön fanns en gångstig fram till 1960-talet.
Alla andra vägar är nya.

Källa: Åke Magnusson genom Marie Hurtig

Texten reviderad i sept.2003