Allmän historia

Lorensborg ligger i Malmös västra del. I norr avgränsas stadsdelen av John Ericssons väg och i söder av Stadiongatan. Genom Lorensborg sträcker sig Lorensborgsgatan och angränsar sedan mot öster till Stadionparken. Västerut ligger Vendelsfridsparken och villaområdet Solbacken.

Fram till mitten av 1950-talet var detta obebyggd jordbruksmark med undantag av ett par lantgårdar. Här fann man gården Lorensborg och det var också denna gård som sedan fick ge namn åt stadsdelen. Gården revs när projekteringen av området tog vid.

Stadsplanen för Lorensborg började projekteras 1954 och fastställdes 1956. Bebyggelsen skulle variera mellan tre och sexton våningar. Stadsplanen var vid denna tid tämligen kontroversiell och Byggnadsstyrelsen menade att det rörde sig om: "en för svenska förhållanden i stort sett ny och oprövad form av bebyggelse, och Byggnadsstyrelsen hyser viss tveksamhet om dess lämplighet ur bland annat bostadssociala och allmänna trevnadssynpunkter". Man godkände trots allt förslaget med förbehållet att det skulle betraktas som ett experiment.

De två byggherrar som var delaktiga i uppförandet av husen i Lorensborg var HSB och MKB. Arkitektkontor som anlitades var Thorsten Roos & Bror Thornberg, Fritz Jaenecke & Sten Samuelson, HSB arkitektkontor i Malmö samt Svenska Riksbyggens arkitektkontor i Stockholm.

Merparten av lägenheterna utgörs av trerummare, följt av tvårummare.
Lorensborg följde ursprungligen den tidens syn på service i ett modernt bostadsområde. I husens bottenplan fanns olika sorters affärer såsom livsmedelsbutiker, tobaksaffärer, konditorier och frisörer. Idag har dock detta utbud minskat avsevärt.

Området skulle återspegla det moderna samhället. För första gången tog man hänsyn till bilen, vilken delvis fick styra områdets utformning. Parallellt med Lorensborgsgatan anlades parkeringsgator och även flera underjordiska garage. Området hade ursprungligen tre bensinstationer.

Den storskaliga bebyggelsen i Lorensborg blickar framåt mot 1960-talet, samtidigt som man kan finna utsmyckningar i form av abstrakta mönster och en omsorgsfull utformning av entréer, vilket var typiskt för 1950-talet.

Det finns gott om grönområden i stadsdelen, såväl från Vendelsfridsparken i väster och även mot Stadionparken i öster. Man ville från början att de stora grönområdena skulle sammansmälta med bostadsområdets gröna ytor. Somliga bostadsrättsföreningar har dock valt att bryta mot denna tankegång genom att avgränsa sin del med staket.