Aktuellt om plaståtervinning

 28 november 2019

Dagsläget

Det har framkommit en hel del mindre smickrande fakta, om den dåliga återvinningsprocenten vi idag har på plastavfall. Siffror på mellan 20 och 30 procent återvinning brukar anges. Nedan följer en del aktuell information om plast och plaståtervinning. 

Mängden plast

Det tillverkas otroliga mängder plast. Trots att plast är lätt, gick den årliga världsproduktionen av plast mätt i vikt, om den årliga världsproduktionen av metaller år 2017. Det är onekligen tankeväckande.

Hur tillverkas plast

I princip framställs all plast av nafta, som är en restprodukt när man raffinerar olja eller gas. Naftan hettas upp och destilleras, så att den delas upp i tre beståndsdelar, eten, propen och bensen. Av detta gör man sedan plast, som är långa kedjor (polymerer) av sammankopplade molekyler av dessa beståndsdelar. Det gör att plasten kan vara både seg och styv och hållfast samtidigt. Man sätter nästan alltid också till små mängder av andra ämnen för att ge plasten speciella egenskaper. Och därefter sätter man ofta samman olika sorter av plast till en produkt, vanliga plastpåsar består t ex av minst två lager av olika sorters plast. 

Dagens plaståtervinning

I dag finns inga riktigt bra metoder för att ta tillvara plastavfallet. Vid t ex uppvärmning av plastavfallet för att använda det på nytt, bildas det mer sot och aska än när man gör plasten direkt från nafta, eftersom plastavfallet är mer förorenat än naftan. Det blir ofta bara en seg soppa av det hela. Till mycket stor del beror detta på, att nästan all plast är komplicerat sammansatt (består av flera plastsorter som var och en har sina speciella tillsatser). Men vid återvinning skapar dessa olika ämnen problem, och försämrar kvalitén på den smälta plasten. Så i dag försämras kvalitén avsevärt vid nedsmältning och återanvändning.

Den bästa plasten att återvinna är petflaskor. Och de kan bara återvinnas som mest sju gånger. Sedan kan de i bästa fall användas till textilfibrer (t ex fleecetröjor), och sedan eldas upp. Annan plast ett mindre antal gånger. Och mycket plast inte alls. T ex all svart plast. Det som inte går att återvinna skickas i stället till förbränning. Och då får man i alla fall ut energi, som vi inte får om vi inte samlar in plasten utan bara kastar bort den. Även om det vid förbränningen bildas koldioxid som släpps ut i atmosfären och bidrar till klimatuppvärmningen, är det bättre än att den kastas i naturen.

Plasten i naturen, mikroplast

Om plasten bara kastas, blir det än mer problem med plasten. Till dags dato har 60% av all tillverkad plast kastats. Vilket gör att plastresterna sprids ut överallt i naturen och ställer till betydande problem. Man beräknar t ex att det kommer att finnas mer plast i havet än fisk år 2050 om vi fortsätter som nu. 

Det tar 500 år att bryta ner plast i naturen, så att det är helt försvunnet. Men i början går ned-brytningen ganska snabbt. Att bryta ner det till s k mikroplast, alltså mindre plastbitar går fort. Och även till att bryta ner det till ännu mindre plastbitar, så kallad nanoplast, går snabbt. Denna mikro- och nanoplast äts sedan bland annat av småfisk, som äter den i stället för mat. Man har visserligen inte gjort så mycket undersökningar än, men man har bl a påvisat en del beteendeförändringar hos fisk som ätit nanoplast. Bland annat var de mindre rädda, och blev oftare upp-ätna. Nanoplasten är så liten att den gått igenom hjärnbarriären och fanns i deras hjärnor. Och det ger beteenderubbningar. 

Vad det betyder för framtiden kan man bara föreställa sig. Den plast som slängs i naturen är kvar där i 500 år. Den tar sig in i levande organismer, i fiskens hjärnor. Människan är en toppredator, alltså ett rovdjur i toppen av pyramiden. Rimligen kommer också den mat vi äter, t ex fisk, att innehålla nanoplast. Och en del av detta borde då också gå till våra hjärnor, och troligen förändra också vårt beteende. Det finns inga undersökningar på detta ännu. Men man kan misstänka att det är så. Och bara misstanken borde vara nog.

Så även om mycket lite av plasten hittills återanvänds, är det bättre att den samlas in och eldas upp, än att den ska spriddas i naturen, där den ställer till med enorma problem. Och förhoppningsvis finns nu en metod som innebär att återvinningen kan börja fungera mycket bättre i framtiden.

Ny plaståtervinningsmetod

Den metod som nu har utvecklats vid Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg är en ångkrackningsmetod. Forskarna har nu i tre år testat metoden i stor skala i en försöksanläggning i Göteborg. Den teknik de utvecklat innebär, att de bryter ner plastskräpet till sina ursprungliga be-ståndsdelar. Det görs genom att de hettar upp plastskräpet till 800 grader väldigt snabbt. Sedan kyls gasen som då bildas ner, och destilleras vid mycket låga temperaturer, så att man får ut de tre byggstenarna för plast: eten, propen och bensen. Och detta kan i sin tur sen användas för att tillverka ny plast igen, utan sämre kvalité än jungfrulig plast, på samma sätt som man annars skulle gjort med utgångspunkt från nafta. Och det kan göras i samma maskiner och på samma sätt som när man annars tillverkar plast. Och kan göras gång på gång, alltså en reell cirkulation av råvarorna.

Men eftersom plastskräp är hopblandat av olika plastsorter och mer förorenat, bildas det också här mer aska och sot, än det gör när man utgår från nafta direkt från olje- eller gasraffinering. Sot består visserligen till stor del av kolföreningar, som man också behöver tillsätta vid plasttillverkning, men kolet är förorenat. Detta löser man genom att under uppvärmningen tillföra sand som fångar upp askan och sotet. Denna sand kan sedan renas, och de renade kolföreningarna kan sedan föras tillbaka in i processen. Och är det inte tillräckligt med kol, kan man också tillföra kol på annat sätt, t ex genom att tillsätta vanligt trä, textilier eller papper. Det känns trots allt lite hoppfullt.

Artikeln bygger till stora delar på faktauppgifter från en artikel i Svd Näringsliv torsdagen den 21 november 2019.