Stabby Gärdes historiska utveckling

Områdets äldre historia

Området kring det som i dag är Stabby Gärde har en tusenårig historia som kulturmark. I närheten låg Stabby by som har medeltida anor, och gravfälten i området vittnar om ännu äldre bosättning. Kring Stabby backe har marken under flera århundraden använts för odling, slåtter och bete. Delar av detta äldre jordbrukslandskap finns det fortfarande spår kvar av i dag.

Stabby prästgård var under lång tid boställe för kyrkoherden i Bondkyrko församling, med Helga Trefaldighets kyrka inne i Uppsala som församlingskyrka. Den sista kyrkoherde som bebodde prästgården var Nathan Söderblom, som tillsammans med sin familj bodde där 1901–1912 innan han några år senare utnämndes till ärkebiskop för Svenska Kyrkan.

Prästgården var både hem och arbetsplats för prästens och arrendatorns familjer. De nuvarande bostadshusen uppfördes 1856 och 1869, men under arrendatorsbostaden finns en äldre källare med delar från 1500-talet. År 1912 upphörde prästgården att vara kyrkoherdeboställe. Jordbruket levde vidare, och den siste arrendatorn brukade gården fram till slutet av 1930-talet. Denna äldre gårds- och jordbruksmiljö är en del av bakgrunden till det Stabby som under efterkrigstidens byggboom utvecklades till vårt bostadsområde.

Beskrivningen av områdets utveckling nedan bygger i hög grad på de stads- och detaljplaner som finns tillgängliga hos Uppsala kommun, och som också går att ladda ner längst ner på den här sidan. Det bör därför nämnas att det framför allt är en beskrivning av vad som planerades för området, och det är möjligt att det inte i alla delar faktiskt blev verklighet.

Grunden för ett nytt bostadsområde

När stadsplanen för Stabby gärde utarbetades bestod stora delar av området av öppen åkermark. Vid Stabby allé och Börjegatan fanns redan äldre bostadshus, medan Uppsala Cementgjuteri hade byggnader och upplag intill järnvägen i nordväst. Järnvägslinjerna mot Enköping och Krylbo bildade tydliga gränser i väster och norr. Den övergripande planen för området upprättades av kommunen 1947 och fastställdes 1948.

För de centrala och västra delarna planerades kommunalt bostadsbyggande med gemensamma funktioner som värmecentral, tvättlokaler, barn- och ungdomslokaler samt samlingssalar. I det större planområdet reserverades också plats för barnstuga, park och folkskola med bollplan. Tanken var att skapa en sammanhängande boendemiljö med utrymme för både bostäder och vardagens gemensamma behov.

Husens exakta placering lämnades delvis öppen för fortsatt utredning. Beskrivningen redovisar alternativa grupperingar med bland annat stjärnhus och långsmala lamellhus kring öppna gårdar. Bestämmelserna satte samtidigt ramar för byggnadernas höjd, den sammanlagda våningsytan och avstånden mellan bostadslängorna. Områdena för kollektiv bebyggelse fick inte delas upp i flera tomter. Planen var alltså en utgångspunkt som skulle bearbetas vidare innan bostadskvarteren fick sin slutliga form, och kom därför att ändras flera gånger de kommande åren.

Området och fastigheterna tar form

Under 1951 förändrades stadsplanen vid två tillfällen för olika delar av området. Den första ändringen gällde främst industriområdet norr om Hällbygatan och väster om Börjegatan. Detta kvarter hade undantagits när 1948 års plan fastställdes. Den första revideringen fastställdes i november 1951 och skulle göra det möjligt för Uppsala Cementgjuteri, som låg norr om Hällbygatan, att ligga kvar och i viss omfattning utvidgas.

I övrigt planerades för mindre störande industriverksamheter i området, bland annat en konfektionsfabrik. Nya byggnader skulle placeras så att de skärmade av intrycket av gjuteriverksamheten från gatorna och bostadskvarteren. Planen visar hur industrins behov vägdes mot hänsynen till de närboende. Den behandlade också framtida trafiklösningar, med utrymme för att kunna föra gator över eller under järnvägsspåren.

Den andra ändringen fastställdes i december 1951 och behandlade bostadskvarteren Stabby Gärde och Kurvan, väster om Stabby Gärde. Staden hade nu beslutat att dela upp och sälja marken för enskild bostadsbebyggelse. Stabby Gärde skulle kunna delas i tomter mellan Prästgårdsgatan och Hällbygatan, och även Kurvan skulle kunna delas upp. Därmed kunde byggandet fördelas mellan flera byggnadsföretag, till skillnad från den tidigare planens sammanhållna områden.

Markens bärighet påverkade samtidigt husens utformning. Enligt kompletterande undersökningar krävde hus med tre våningar eller fler pålning i nästan hela området. I de norra delarna av Stabby Gärde kunde marken under vissa förutsättningar bära tvåvåningshus med inredd vind utan pålning. Planen preciserade därför byggnadslägena med en blandning av lägre och högre hus. Den sammanlagda våningsytan hölls inom den tidigare planens ram och det högsta tillåtna våningsantalet var fortfarande fyra. På plankartan från december 1951 framgår även att det vid den tidpunkten var tänkt att ytterligare ett antal hus skulle byggas mellan husen på Hällbygatan och Prästgårdsgatan.

Redan året därpå, alltså 1952, omarbetades planen för Stabby Gärde återigen. Bostadsstyrelsen hade av kostnadsskäl förordat högre hus även där lägre bebyggelse tidigare planerats. Vissa av de högre husen hade redan fått byggnadslov och börjat byggas. 

I förslaget samlades fyravåningshus i längor längs kvarterets norra och östra sidor för att skydda mot nordliga vindar. En av byggnadskropparna vid Prästgårdsgatan förlängdes för att dela kvarterets inre i två gemensamma gårdsrum. Mot Tiundagatan ökades höjden till tre fulla våningar. Husens placering skulle på så sätt både ge plats åt bostäder och skapa skyddade miljöer mellan byggnaderna. Här övergav man alltså planen på de byggnader som året innan hade varit avsedda att placeras mellan husen på Hällbygatan och Prästgårdsgatan, och det är tack vare det vi i dag kan sägas ha den stora öppna innergård vi har.

Vår bostadsrättsförenings hus har byggnadsår 1953. De ingår i den kvartersstruktur som tog form genom 1948 års stadsplan och de ändringar som sedan gjordes. Här kan du ta del av originalritningarna till våra fastigheter.

Bostäder, industri och järnväg under efterkrigstiden

Norr om Hällbygatan fortsatte industriområdet att utvecklas. Under 1960-talet arbetade man för att utveckla området till utöver industri även kunna omfatta kommers och garage för den växande bilismen. Längs Hällbygatan fanns parkmark som skulle bilda en skyddszon mot bostäderna. Där anordnades också parkeringsplatser när behovet av biluppställning ökade. Bostadsområdet och industrin låg nära varandra, men marken mellan dem skulle mildra mötet mellan de två olika bebyggelsetyperna. Helt ostört kan vi dock nog anta att man inte bodde på Hällbygatan vid den tidpunkten.

Även järnvägens betydelse förändrades. Enköpingsbanan hade öppnats 1912 och var en självklar förutsättning för områdets utformning och inte minst industrins näringsmässiga villkor. Godstrafiken avvecklades etappvis 1970–1971 och det sista persontåget gick den 10 juni 1979. En av de trafikleder som hade präglat områdets gränser och planering försvann därmed ur bruk.

Boendemiljön kring Stabby Gärde har uppmärksammats av kommunen senare i kulturmiljöinventeringar, där kommunen i slutet av 1980-talet förklarade området som arkitektoniskt och stadsplanemässigt intressanta. Där framhålls hur olika byggherrars hus samordnats kring gestaltade gårdar och hur färger, material och detaljer bidrar till områdets karaktär. Samtidigt konstaterar kommunen i senare detaljplan från 2010 att Hällbygatans byggnaders ursprungliga karaktär just under 1980-talet ”förvanskats i samband med tilläggsisolering”.

Nya bostäder och ett stadsdelstorg på gammal industritomt

Uppsala Cementgjuteries verksamhet norr om Hällbygatan lades ned slutligen 2003 och merparten av industribyggnaderna revs omkring 2008. En ny detaljplan för bland annat kvarteret Cementgjuteriet antogs 2010. Den möjliggjorde omkring 850 bostäder i åtta kvarter, med park, torg och utrymme för service och förskola. Marken norr om Hällbygatan skulle nu få en helt annan roll i områdets vardagsliv. Det är då de byggnader vi känner i dag kunde börja byggas och grunden för det som är Mimmi Ekholms plats läggs.

Planen behandlade också Hällbygatan och mötet med de äldre bostadskvarteren. Gatan planerades med bland annat trädplantering, kantstensparkering och separat gång- och cykelbana. Längs södra sidan, det vill säga bland annat mot vår fastighet på Hällbygatan, reglerades in- och utfarter för att begränsa backande fordon från källargaragen.

Hösten 2013 invigdes Mimmi Ekholms plats med butiker, restauranger och livsmedelsaffär. Namnet knyter det nya torget till platsens industrihistoria. Mimmi Ekholm började som kontorist vid Uppsala Cementgjuteri 1921 och blev senare företagets ägare och verkställande direktör. Där industrin tidigare präglade omgivningarna växte nu ett nytt bostadsområde och en mötesplats fram intill de äldre kvarteren. På så sätt tydliggjordes också vårt kvarters historiska koppling till en av Uppsalas större industrier för framtiden.

Planhandlingarna gör det möjligt att följa denna utveckling över tid. De visar både sådant som förverkligades och idéer som ändrades längs vägen. För den som vill läsa vidare finns beskrivningar, bestämmelser och plankartor att ladda ner här på sidan.