När byggnader blir koldioxidsänkor

Det var vid en nätverksträff i Danmark som Andreas Fränne och hans kollegor på Bengt Dahlgren hörde talas om tekniken BICC, byggnadsintegrerad koldioxidinfångning.

– För oss var det genast intressant. I piloten vi fick se handlade det helt enkelt om att göra en byggnad till koldioxidsänka, och där tekniken integreras i byggnadsstrukturen. På Bengt Dahlgren har vi alltid gått i bräschen för hållbara lösningar, och vi bestämde oss för att undersöka om det här skulle kunna vara något för våra byggnader, berättar Andreas Fränne.

I nuläget är det inget hus som är ett konkret testobjekt, utan Bengt Dahlgren har, tillsammans med HSB Living Lab och Akademiska Hus, initierat en teoretisk förstudie.

– Det är ett första steg mot ökad kunskapsspridning. Vi tittar på en generisk svensk kontext, där vi tillsammans har valt ut några olika typiska byggnader; kontor, flerbostadshus och universitet.

Man gör ju redan mycket för att bygga hållbart, genom att klimatkompensera till exempel. Varför behövs BICC?
– Det är det vi ska försöka ta reda på. Funkar det verkligen i svenska byggnader, och är det rätt metod? Teoretiskt bygger man in element som fångar upp koldioxid, till exempel genom paneler som fångar upp koldioxid i utomhusluften, eller genom in- och utandning. Målet är att nå noll- eller minusutsläpp.

Vad gör man med den infångade koldioxiden?
–  Om det fungerar, kan man i slutändan återanvända koldioxiden till att producera bränsle eller byggmaterial. Det blir ett kretslopp.

Förstudien ska vara klar under första kvartalet 2026. Därefter, när man ser resultaten, planerar Bengt Dahlgren att ta det vidare och eventuellt göra en pilot.

– Då kan vi börja diskutera med olika fastighetsägare som skulle kunna vara intresserade. Tekniken med BICC finns ju, det gäller bara att hitta ekonomiska incitament att faktiskt prova. Och, om jag ska vara ärlig, har ingen av oss egentligen råd att inte prova, avslutar Andreas Fränne.