Arbetet med våra ängar tar mindre tid och resurser än vanlig gräsklippning, men skötseln pågår ändå året runt – bara vid olika tillfällen.
Till skillnad från rabatter vill vi ha näringsfattig mark i ängarna. Det kan låta lite bakvänt, men för mycket näring gör att några få växter tar över. Ängsväxterna trivs bättre i “magrare” jord och klarar dessutom slåtter bättre än de flesta andra.
Därför är slåtter vår viktigaste insats. Vi slår ängen och för bort det som klipps, vilket minskar näringen i marken och ger ängsväxterna ett försprång. Ibland börjar vi säsongen med att “faga” ängen – alltså kratta bort löv och pinnar så att växterna får en bra start och slåttern blir enklare.
Själva slåttern sker oftast i sensommar eller tidig höst, när det mesta blommat över – även om någon rödklint, röllika eller blåeld kan stå kvar och lysa upp. Vissa ängar slås också en extra gång runt midsommar för att minska näringen ytterligare. Vi använder både lie och slåtterbalk, beroende på vad som passar bäst.
Efteråt räfsas höet ihop, direkt eller efter några dagar så att fröna hinner falla av. Sedan hamnar det på komposten.
Förr släppte man ut djur på efterbete efter slåttern. Det höll ängen kort, släppte ner ljus till marken och gynnade växterna. Det efterliknar vi idag med en uppsamlade gräsklippare under höst eller vinter – och även det som samlas upp går till komposten. Ibland stör vi också marken lite extra, till exempel genom att räfsa eller mossriva, för att hålla ängen frisk och levande.