Färjan då och nu

I somras renoverade jag mitt kök, och slipade och skrapade mig ner genom lagren av målarfärg och tapeter. Köksskåpen i min lägenhet har i tur och ordning varit gråblå, knallgula, bruna och rosa. Nu är de gula igen, fast i en mer diskret variant. Man börjar osökt fundera på hur köket såg ut i övrigt, på den tiden när skåpen var gråblå. Vem bodde här, vad gjorde de, hur hade de möblerat?
Det är ganska fascinerande, att vid samma marmorbänk, där jag nu står och värmer micromat och lagar capuccino, stod det för 72 år sedan också någon och lagade mat antagligen svensk husmanskost, lagad från grunden.
Redan då fanns gasspis och diskbänk, men där kylskåpet nu står fanns på det den tiden ett skafferi med ventil ut till trappan. (eller genom ytterväggen)

När huset byggdes var det mycket modernt, med finesser som sopnedkast i trapphusen och badrum i varje lägenhet, och ett daghem på översta våningen i uppgång 1(nuvarande A). Idag består Färjan till stor del av ensamhushåll, då var det många barnfamiljer, som tyckte att de bodde både rymligt och lyxigt jämfört med hur många andra bodde på den tiden. Kanske hade de som bodde i min lägenhet en kökssoffa och en utdragssäng i köket, en dubbelsäng i hallen, och ytterligare ett par sovplatser i vardagsrummet.
De två garderoberna, idag proppade med en enda persons kläder, räckte troligen bra för en hel familj på den tiden hade man varje plagg länge, man lagade och vände plaggen, och hade inte så många ombyten. Sittbadkaret, som fortfarande finns kvar, användes kanske högst en gång i veckan. I badrummet hängde redan då skylten som fortfarande finns kvar:
Många av de som flyttade in här, hade tidigare haft utedass eller torrklosett på vinden, och var inte vana vid vattenklosetter eller rinnande vatten.

Ordningsreglerna finns i det bostadsrättsbevis, som gått i arv från de tidigare fyra bostadsrättsinnehavare som bott här sedan åtminstone 1936, då den första noteringen i bostadsrättsbeviset är gjord. Då kvitterades att A.H. Jansson betalat in 1.300:- till Hyresgästernas Sparkasse- och Byggnadsförening i Stockholm. Bostadsrätten överläts därefter tre gånger, 1942, 1946 samt 1981, då den sista stämpeln i bostadsrättsbeviset gjordes. Vid nästa överlåtelse, 1996, hade man slutat använda den lilla gröna boken.
I denna lilla gröna bok kan man dessutom se, att grundavgiften, 1.300:-, som för övrigt utgjorde ca 10% av lägenhetens andelsvärde, betalades tillbaka till bostadsrättsinnehavaren 1949, alltså 20 år efter att huset stod klart. Dessutom fick bostadsrättsinnehavaren lyfta ränta på de pengar han satt in. Lät han bli att lyfta räntorna, fick han tillbaka hela 2.131:- efter 20 år. I denna konstruktion ingick även en livförsäkring för den som inte fyllt 45 år, så att familjen skulle ha råd att bo kvar även om familjeförsörjaren gick bort.
Bostadsrättsbeviset innehåller även stadgar för Hyresgästföreningens i Stockholm Bostadsrättsförening Färjan de är ganska lika de stadgar som vi har idag. Man kan också se de årliga avgifterna från 1929 till 1957, och hur de betalats in kvartalsvis.
I årsavgifterna ingår amortering, räntor, onera (=skatter), fond för inre reparation, reservfond samt värmeavgifter. Värmeavgifterna ökade ganska jämnt, från 85,60:- 1929 till 390:- 1957, med en extra ökning under åren 1941 och 1943, då det var ovanligt kallt och dessutom krig. Under sommarkvartalet betalas ingen värmeavgift. Totalt betalade man ungefär 900 kronor per år i avgifter, räntor och amorteringar under de här åren för de 40 kvadratmeter som lägenheten består av.
Jag har ingen aning om vilka de människor var som bodde här från 1929 till 1981, förutom deras namn, och att en av dem, Elin, bodde här i hela 35 år, och att det antagligen var under hennes tid som köksluckorna först blev knallgula och sedan bruna, enligt rådande mode på 60- och 70-talen. Däremot berättade Peter, som jag köpte lägenheten av, och som av misstag råkade blanda till den rosa färg som köket fick på 80-talet, hur det var att flytta in här som ung kille 1981. Då fanns fortfarande många kvar som bott i huset sedan det byggdes, som vuxit upp här eller som flyttat hit som unga och nygifta.
Ungdomar som satt på gården och drack vin eller öl åthutades av den äldre generationen, de som i sin barndom inte fick beträda varken piskhus eller gräsplaner.