VD-krönika: Sverige 2026 – vart är vi på väg?

Vi lever i en oerhört modern tid. Utvecklingen bryter ständigt ny mark och tempot är högre än någonsin. Men till vilket pris? Utöver den akuta klimatkrisen, står vi mitt i en annan, tystare samhällskris. Aldrig tidigare har så många känt sig ensamma. Aldrig har psykisk ohälsa varit så utbredd. Det gäller alla åldrar och slår särskilt hårt mot barn och unga vuxna och mot våra allra äldsta. Vi bor nära varandra. Men livet pågår långt ifrån varandra.

När HSB grundades för drygt 100 år sedan var det för att möta en akut samhällsutmaning. Trångboddheten och bostadsbristen var stor och kooperationen blev lösningen. Genom den skapades gemenskap och en övertygelse om att vi blir starkare när vi gör saker tillsammans.

I dag ser utmaningarna annorlunda ut. Men behovet av gemenskap är minst lika stort. Vi behöver återigen sluta upp och arbeta tillsammans, den här gången mot ofrivillig ensamhet. För vad spelar det egentligen för roll hur moderna, hållbara eller välplanerade bostäder vi bygger, förvaltar eller hyr ut, om människan innanför tröskeln inte mår bra?

Detta är något som drivit mig i över 15 år och som i dag präglar hela HSB Skåne. För mig har det aldrig handlat om ord, utan om handling. De initiativ vi på HSB Skåne har valt att driva genom åren har haft ett gemensamt mål: att skapa trygghet, öppna dörrar och bygga relationer. Att ge plats för möten mellan människor.

HSB byggdes en gång för att människor skulle få ett bättre hem. I dag behöver vi bygga för något bortom antalet kvadratmeter. Vi behöver bygga sammanhang, tillhörighet och gemenskap. För i slutändan handlar ett hem inte bara om en bostad. Det handlar om att höra till.

Ann Irebo, vd HSB Skåne