Ny rapport: Så kan byggandet upprätthållas – även under lågkonjunktur

– Svenskt bostadsbyggande är ytterst konjunkturkänsligt och volatilt. Ingen kan vara förvånad över att historien upprepar sig. Kommande regeringar behöver visa att de tar svensk bostadsförsörjning på allvar. Vi har en lång och brant uppförsbacke framför oss, säger Johan Nyhus, förbundsordförande HSB.  

I en ny rapport har HSB och Evidens analyserat bostadsbyggandet ur ett riskperspektiv – hur de uppstår, fördelas och påverkar byggandet över tid. Analysen visar att dagens system fungerar som en kedja av risköverföringar där hushållen i många fall är den slutliga riskbäraren. Något som får direkta konsekvenser för efterfrågan på nyproduktion, trots stora bostadsbehov.  

En central slutsats i rapporten är att en större del av risken bör bäras av stat, kommuner och finansiärer, och en mindre del av hushållen – eftersom de professionella aktörerna har bättre förmåga att absorbera risk, sprida den över tid och hantera den professionellt. 

– Det är inte rimligt att hushållen, som har lägst möjlighet att bära risk, är den aktör som bär den största risken. Fler aktörer i byggkedjan behöver ta ett större ansvar. Bostäder är trots allt en av våra mest grundläggande och viktigaste samhällsfrågor, säger Johan Nyhus.  

Rapporten visar även att det finns goda argument för en ny riskfördelning även ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. 

– Ett fallande bostadsbyggande påverkar inte bara den långsiktiga bostadsförsörjningen. Det påverkar även landets tillväxt, välfärd och arbetsmarknad. I nuläget beräknar Byggnads att omkring 10 000 av deras medlemmar är arbetslösa, i en bransch som står för 11 procent av Sveriges BNP, säger Johan Nyhus. 

Fyra reforminriktningar

I rapporten presenteras fyra reforminriktningar som skulle bidra till en ökad riskspridning, och därmed ett robustare bostadsbyggande som bättre står emot framtida konjunkturnedgångar.  

1. Minska hushållens inträdesrisk i ägt boende. Det kan handla om modeller som reducerar behovet av stort eget kapital. 
2. För att bygga även i svagare marknadslägen behövs finansieringsformer, garantier eller institutionella mellanled som gör att byggandet inte blir helt beroende av tidig och omfattande risköverföring till hushållen. 
3. Använd offentliga stöd mer selektivt och konjunkturstabiliserande. I stället för permanenta och generella subventioner behövs tidsbegränsade och träffsäkra åtgärder som aktiveras när byggandet faller.  
4. Minska planriskerna genom mer förutsägbara processer. Kortare ledtider och tydligare ansvarsfördelning skulle inte bara sänka kostnader, utan också minska en central riskkälla i hela systemet.