"Jag kände mig otroligt ensam"

"Ville inte hamna i ett fack"

Skammen fanns där direkt – inte bara över att må dåligt, utan över att inte ens veta hur han skulle prata om det. Istället drog Charlie sig undan och isoleringen växte. Inte för att människor runt honom försvann, utan för att han själv inte visste hur han skulle släppa in dem.

– Jag ville inte hamna i ett fack där folk skulle se mig som annorlunda, så jag höll det hemligt. Men då blev jag ensam på riktigt. Det slutade med att jag tog fram alla piller jag kunde hitta och svalde dem.

Efteråt, när Charlie så småningom började ta sig tillbaka, bar han på två stora insikter. Den ena handlade om bristen på kunskap. Den andra om vidden av psykisk ohälsa hos män.

– Jag letade efter någon att se upp till som hade upplevt samma sak som jag, men det var bara ett stort svart hål. Det gjorde att jag kände mig otroligt ensam i min kamp.

Han tror att stigmat hänger ihop med mansbilden som fortfarande lever kvar: att man ska fixa det själv.

– Machokulturen går inte riktigt hand i hand med att be om hjälp, men det är en väldigt förlegad bild att ensam är stark, menar Charlie och konstaterar:

– Att bryta ett stigma är svårt och ansvaret hamnar alltid på de som är utsatta.

Så föddes Aldrig ensam

Just den erfarenheten blev startpunkten för Aldrig ensam, en ideell organisation som arbetar för bättre psykisk hälsa och färre självmord i Sverige.

Genom att öka kunskapen, minska stigmat och sänka trösklarna i vardagliga situationer, särskilt bland unga män, vill Charlie bidra till att färre fastnar i ensamhet när de mår som sämst.

– Det var framför allt känslan av ensamhet jag ville komma åt. Jag vill inte att människor som mår dåligt ska känna sig lika ensamma som jag gjorde.

Idag möter han både unga vuxna och anhöriga som inte vet vart de ska vända sig. Hans budskap är att våga fråga och våga lyssna.

– Det viktigaste är att sänka trösklarna i vardagen. I trapphuset, på jobbet, i föreningen eller i vänkretsen, säger han.

I kampen mot ensamhet samarbetar Charlie med en rad andra organisationer. Bland dem finns HSB Skåne, som han planerar att arrangera en gala tillsammans med.

För Charlie har engagemanget i Aldrig ensam blivit mer än ett arbete. Det har blivit en livlina tillbaka till mening.

– Det har varit helt avgörande för att jag själv ska må bra, konstaterar han.

Och när han pratar om varför han fortsätter, landar han inte i siffror eller projekt. Han landar i människor.

– Jag vill få andra att söka hjälp. Om jag kan vara en anledning till att någon annan lever, så går det inte att jämföra med något annat, säger Charlie Eriksson.

Därför är grannen viktigare än du tror

Allt fler i Sverige saknar nära gemenskaper, något som påverkar både välbefinnande och hälsa. Det märks i Folkhälsomyndighetens arbete, där man ser hur bristen på relationer slår brett mot folkhälsan. Samtidigt visar HSB Skåne att lösningar ofta kan börja i trapphuset, på gårdarna och i mötena mellan grannar. Läs vidare här!