Miljonkomplexet på Haga

Vi möter upp fritidskommittén i deras samlingslokal. De är i full färd med att planera inför HSB brf Huggarens 75-årsjubileum. På väggarna i Huggarkulan, föreningens samlingslokal, sitter bland annat bilder, ritningar, tillvalsplanscher och urklipp från Västerbottens kuriren då bygget färdigställdes. Där omnämns projektet som ett miljonkomplex. Projektet kostade hela 1,6 miljoner kronor att bygga. Det är lika mycket som en etta i föreningen kostar idag.

Lisa Lundström, boende i föreningen och engagerad i fritidskommittén berättar:

– När föreningen byggdes var det här utkanten av Umeå med landsbygd och utsikt över åkrar och nu räknas det till centrala stan. Umeå har verkligen förändrats, konstaterar Lisa.

Fritidskommittén som arbetat med jubileet. Från vänster: Inger Berg, Karin Winblad von Walter, Lisa Lundström och Mia Mörk.

När föreningen byggdes var Umeå en medelstor småstad med 19 000 invånare. Det rådde stor bostadsbrist och området Haga hörde till ett av de viktigaste utbyggnadsområdena. På fem år färdigställdes 387 lägenheter i 20 hus på Haga och det kom att bli något helt nytt i Umeå. Den första lägenheten stod klar för inflyttning i oktober 1946. Insatsen för en fyrarummare var 1 540 kronor och månadsavgiften 200 kronor men en lägre avgift på sommaren, cirka 150 kronor.

– 1 500 kronor var mycket på den tiden och det var vanligt att man fick hyra ut ett av rummen i lägenheten för att ha råd att bo, berättar Karin Winblad von Valter, vicevärd i brf Huggaren.

Affärer och skola etablerades i området och i brf Huggaren fanns en Konsumbutik. Butiken blev en given samlingspunkt för både stora och små. Inger Berg som idag bor i den ombyggda Konsumbutiken och som även bodde i föreningen som barn minns att barnen ofta var de som fick i uppdrag att handla mjölk där. Mjölken köptes på lösvikt och kostade 42 öre litern och sedan var det upp till barnen att försöka konka hem den stora aluminiumbehållaren. År 2002 byggdes Konsumbutiken om till lägenhet och butikens ingång är idag en stor uteplats. Standarden i lägenheterna var god med vattentoalett, parkettgolv, elementvärme, elspis, varmvatten i kranen och bastu i källaren. Faciliteter som framstod som rena rama lyxen på den tiden. Även att ha sopnedkast utanför varje dörr blev succé, något som tidigt blev standard i HSBs hus.

Det nya området på Haga kom att kallas barnrikehus eftersom det var så många barnfamiljer som flyttade in. Bara i trappuppgång 13 C bodde inte mindre än 17 barn och i hela huset fanns det sammanlagt 30 barn. De flesta kvinnorna var hemmafruar och vardagen bestod av att sköta hushållet. Det var ett socialt liv utan tv och internet och det tisslades och tasslades ständigt i trapphusen. Föreningen hade två maskintvättstugor och 1947 kostade det 1 krona att tvätta en halv dag med maskin och 75 öre för att tvätta för hand. Idag värms fastigheterna upp med hjälp av fjärrvärme men till en början när de var nybyggda skedde uppvärmningen med hjälp av ved och kol. Det fanns en särskild anställd eldare, som också var vaktmästare. Snöröjningen sköttes genom att en plog fästes på en spark. Att en traktor kom och skottade fanns inte på den tiden.

Genom åren har det givetvis både gjorts en del underhåll och förbättringar.

– Bland annat har balkongerna byggts ut och glasats in och när husen byggdes var de rappade men nu har husen istället fasadskivor. Dessutom har de populära sopnedkasten bytts ut mot två soprum med källsortering, berättar Karin Winblad von Walter.

– Vi som bor i föreningen känner idag en stor tacksamhet till de personer som bott i föreningen före oss och förvaltat den på ett bra sätt. De lade grunden till vårt boende i dag och den ekonomi som vi idag är stolta över, avslutar Göran Öberg, ordförande i HSB brf Huggaren.

Källa: Broschyr Miljonkomplexet på Haga, brf Huggarens fyra höghus.