Konsumentskyddet på elnätsmarknaden fungerar inte

Nils Holgersson-gruppen, som består av HSB, Riksbyggen, SABO och Hyresgästföreningen, har varje år sedan 1996 studerat kostnadsutvecklingen för kommunala avgifter och taxor. Vi gör det för att det handlar om tjänster som vi alla behöver och som får konsekvenser för mångas privatekonomi. I vår undersökning ”förflyttas” en bostadsfastighet genom landets samtliga 290 kommuner för att jämföra kostnader för sophämtning, vatten och avlopp, el och uppvärmning.

Stora skillnader mellan kommunerna

Årets rapport visar att det skiljer hela 80 procent för priset på el, värme, avfall och vatten mellan dyraste och billigaste kommunen i Sverige. I den dyraste kommunen, Tanum, betalar boende i en trerumslägenhet 2 415 kronor i månaden för detta. I Luleå, som är billigast, betalar de 1 359 kronor för samma tjänster. En årlig skillnad på över 12 000 kronor. Den här typen av prisskillnader har konsumenter svårt att upptäcka. Och om man som konsument idag vill ändra på avgiftsnivån, ja, då är sättet att flytta till en annan kommun.   

Elnätspriserna har ökat mest

I genomsnitt har priset höjts med hela 7,5 procent sedan 2016. Det är dessvärre ingen engångsföreteelse. Under den senast femårsperioden har elnätsavgifterna stigit med nära 25 procent. Några företag utmärker sig särskilt: Vattenfall Eldistribution har höjt elnätsavgifterna med drygt 11 procent sedan 2016. Och Ellevio AB och E.ON Elnät med nära 10 procent det senaste året. Den allmänna prisutvecklingen på till exempel mjölk, möbler och böcker har under samma period legat under två procent.

Elnätsmarknaden är ett naturligt monopol som kräver tydliga ramar

Det kräver tydliga regler för hur företagen får agera och vilka priser som de kan ta ut för sina tjänster. Regler som skyddar konsumenterna mot orimliga prishöjningar. De gällande intäktsramarna för elnätsföretagen, som är det konkreta konsumentskyddet, har beslutats av Energimarknadsinspektionen, Ei, för perioden 2016-2019.

Men utöver denna periods reglering tar företagen nu även ut den ökning av intäktsramen som ett flertal domstolsprocesser resulterade i förra perioden. Hela 96 företag överklagade Ei:s beslut. Ei fastställde kalkylräntan, som påverkar priset påtagligt, till 5,2 procent. Men domstolen höjde till 6,5 procent. Vi menar att detta tydligt visar att oberoende ekonomiska experter borde vara med vid bedömningen i domstolsprocesserna. Ei har också begärt just detta, men domstolen har avslagit den begäran.

Som en reaktion på alla dessa domstolsprocesser skärpte regeringen regelverket i september 2014. Trots det överklagade 81 företag besluten om intäktsramar denna period. Det visar tydligt att dagens modell inte är tillräcklig, och att det inte skyddar konsumenten tillräckligt.

Nytt förslag till intäktsreglering

Den 24 oktober presenterade Energimarknadsinspektionen sitt förslag till ny intäktsreglering för elnätsföretagen. Vi kommer nu att analysera den noga. Det är viktigt att den bidrar till att den högsta tillåtna avkastningen för elnätsföretagen blir lägre. Och att den låga risken i företagens verksamhet, där konsumenten inte har någon valmöjlighet, bättre avspeglas i avkastningen. Här har regeringen ett stort ansvar att stärka konsumentskyddet. Om inget sker är risken stor att vi fortsatt får se höga höjningar av elnätspriser, där oskyddade konsumenter får stå för notan.

Debatten fortsätter

En debattartikel publicerades idag i SvD undertecknad av Nils Holgerssonsgruppens företrädare Jennie Wiederholm, utredare Hyresgästföreningen Riksförbundet, Gabriella Castegren, energiexpert SABO, Magnus Ulaner, miljöchef HSB Riksförbund och Mari-Louise Persson, energistrateg Riksbyggen.

Ta del av artikeln i SvD här.