Historien om Brudlyckan

HSB:s bostadsrättsförening Brudlyckan med sju hus och 143 lägenheter omgärdas av Lindövägen, Husebygatan samt den obetydliga gatstump som av någon anledning fått det ståtliga namnet Kungsladugatan. I slutet av 1940-talet stod HSB i begrepp att uppföra sin 50 000:e lägenhet i landet. Brudlyckan var ett av många pågående HSB-byggen i landet. Efter energiskt agerande från Erik Rönnhagen, driftig och kreativ chef för HSB Norrköping, beslöt HSB centralt att förära Norrköping med den 50 000:e lägenheten. Med detta jubileum som utgångspunkt drogs nu ett riktigt PR-jippo igång. Bland de inbjudna fanns hela den svenska rikspressen, och på den stora dagen fraktades tvenne busslaster med gäster från Centralstationen till Brudlyckan.

”Flaggorna smällde muntert för vinden och kamerorna knäppte när arkitekt Wallander grep spaden och tog de första tagen i den enligt malicen för det högtidliga ögonblicket särskilt uppluckrade marken” löd de alla de referat, som dagen efter kunde läsas i tidningar i landet runt.

Att HSB byggde sin 50 000:e lägenhet, och att den stora händelsen ägde rum i Norrköping, det gick sannerligen ut till hela svenska folket. Givetvis var det där med den 50 000:e lägenheten ett erkännande till Norrköping, som från starten 1929 utvecklades till ett mycket starkt HSB-fäste. 30-talet och större delen av 40-talet var den storhetstid, då HSB helt och hållet dominerade nybyggandet i Norrköping. Med Brudlyckan omfattade HSB beståndet i staden 2 731 lägenheter, där över 7 000 personer bodde. Det innebar att var tionde Norrköpingsbo bodde i HSB.

De sju husen i Brudlyckan stod ungefär färdiga samtidigt. Den 1 juni 1948 flyttade Carl Gustaf Granander som var handelsresande inom textilen, in i sin lägenhet tillsammans med hustrun Brita och två små barn. Faktiskt var det just deras lägenhet, som utsetts till HSB:s 50 000:e lägenhet. Det var en av de fåtaliga fyrorna i bostadsrättsföreningen där det annars mest rörde sig om tvåor och treor.

Där i fyrarummaren i Brudlyckan, trivdes familjen Granander förträffligt ända från början. På gården fanns lekplats för barnen, det var nära till Majgårdens barnträdgård och så fanns ju hela Oxelbergens med härliga lekytor, om vintrarna med skidbacke. På andra sidan Lindövägen var det då på 40-talet betydligt glesare mellan näringarna. Malmkvists skrotfirma tillhörde pionjärerna. Men vartefter så byggdes även den sidan av vägen ut.

Affärerna fullt tillräckliga för de dagliga behoven fanns redan från början i grannskapet. Förutom speceributiken, blombutik där även grönsaker försåldes fanns också köttbod, mjölkaffär med tillhörande bageri. Så vi hade allt vi behövde härute, berättade Carl Gustaf Granander. Och inte var det långt in till stan heller. Vi tyckte att det var skönt att få flytta hit.

Efter mer än 62 års boende i Bostadsrättsföreningen Brudlyckan flyttade Britta Granander från lägenhet nr 81 på Lindövägen 44B den 15 september 2009. I HSB:s en gång så omskrivna 50 000:e lägenhet fick de sitt hem för livet.