Årtionde med utmaningar

Riksdagsvalet 1976 innebar ett systemskifte i Sverige, då Socialdemokraterna förlorade regeringsmakten för första gången på över 40 år.

Den nya borgerliga regeringen byggde på marknadsliberalism och en politik för att tillfredsställa enskilda människors valfrihet.

Inflationen var hög och drev upp räntorna kraftigt, medan statens utgifter för räntegaranti till nybyggda flerfamiljshus och ränteavdrag för villaägare ökade snabbt. Strama statsfinanser pressade även bostadspolitiken.

Innergården till bostadsrättsföreningen Kassernberget. På avstånd syns två barn på cyklar.Brf Kasernberget, Stockholm. Byggt under Miljonprogramsåren, 1965–1975.

1970-talet var ett decennium med stora utmaningar – inte minst i bostadssektorn. 1960-talets miljonprogram fortsatte in i nästa årtionde. Inget land byggde fler nya bostäder än Sverige, sett till befolkningsunderlaget. Bostädernas standard höjdes och storskaligheten utvecklades – på gott och ont.

Bostäder i HSB-området Brandkärr.HSB-området Brandkärr i Nyköping. Byggår 1972.

Givetvis deltog HSB i miljonprogrammets genomförande och byggde under perioden fler bostäder än någonsin. Men HSB varnade också tidigt för ett bakslag, både i form av minskat byggande och tomma lägenheter.

HSB drev på hårt för rättvisa boendekostnader, det vill säga att bostadsrättsägare borde få samma avdragsvillkor som villaägare. 1974 tog regeringen ett ”första steg” mot kostnadsneutralitet mellan de olika upplåtelseformerna. Det ledde till att byggandet av bostadsrätter ökade igen.

Två lägenhetsbostäder i föreningen Kärra. Bredvid en mindre trädgård syns två personer gåendes på gatan intill.

Kärra i Hisingen, Göteborg byggde HSB tillsammans med Riksbyggen 197379. Här finns en stor variation av boenden, allt från flerbostadshus till radhus.

Tre barn leker intill ett nyplanterat träd vid två stora stenar på en gata i bostadsrättsföreningen VIdingsjö.

Som en reaktion mot storskaligheten utvecklade HSB under 70-talet flerbostadshus i två våningar med markkontakt. Här brf Vidingsjö 113 i Linköping, byggår 1974–78.

Många HSB-föreningar hade det tufft och medlemsantalet svajade i takt med tiden. Vissa år under 1970-talet var det fler medlemmar som lämnade än anslöt sig, men under andra halvan av 1970-talet kunde HSB redovisa goda resultat och en positiv utveckling.

En man och en kvinna står vid en köksbänk.Typiskt HSB-kök, 70-tal.

Gunilla Gustafsson sitter bakom ett långbord tillsammans med andra styrelsemedlemmar i HSB.

Kvinnorna börjar ta plats

Visserligen grundades HSB två år efter att kvinnor fått rösträtt i Sverige, men precis som många andra företag och organisationer i byggbranschen var HSB länge en mansdominerad organisation.

Från mitten av 1970-talet ökade dock antalet kvinnor bland de förtroendevalda i föreningarna, från 12 procent 1975 till 22 procent 1980, men det skulle dröja ända till 1997 innan en kvinna valdes som förbundsordförande i HSB.

Positivt var att kvinnor även tog allt viktigare roller i HSB. Från 1975 till 1980 nära fördubblades antalet förtroendevalda kvinnor. På central nivå gick det trögare framåt. 1977 var något av ett märkesår, då Gunilla Gustafsson från Örebro tog plats i riksförbundets styrelse, samtidigt som Anna-Greta Leijon blev den första kvinnan som ordförande i en stor förening, HSB Norra Stor-Stockholm. Tre år senare utsågs arkitekten Ragnhild Walther till chef för HSBs tekniska kontor och tog därmed även plats i företagsledningen.