När byggnader blir koldioxidsänkor

Det var vid en nätverksträff i Danmark som Andreas Fränne och hans kollegor på Bengt Dahlgren hörde talas om tekniken BICC, byggnadsintegrerad koldioxidinfångning.

– För oss var det genast intressant. I piloten vi fick se handlade det helt enkelt om att göra en byggnad till koldioxidsänka, och där tekniken integreras i byggnadens tekniska system. På Bengt Dahlgren har vi alltid gått i bräschen för hållbara lösningar, och vi bestämde oss för att undersöka om det här skulle kunna vara något för våra projekt, berättar Andreas Fränne.

I nuläget är det inget hus som är ett konkret testobjekt, utan Bengt Dahlgren har, tillsammans med HSB Living Lab och Akademiska Hus, initierat en teoretisk förstudie.

– Det är ett första steg mot ökad kunskapsspridning. Vi tittar på det utifrån en svensk kontext, där vi tillsammans har valt ut några olika typer av byggnader; kontor, flerbostadshus och universitet.

Man gör ju redan mycket för att bygga hållbart, genom att klimatkompensera till exempel. Varför behövs BICC?
– Det är det vi ska försöka ta reda på. Funkar det verkligen i svenska byggnader, och är det rätt metod? Den potentiella nyttan med den här typen av lösning är att inte bara minska utsläpp utan att faktiskt bidra till lägre halt av koldioxid i utomhusluften. Alltså att nå minusutsläpp.

Vad gör man med den infångade koldioxiden?
– Om det ska fungera som en koldioxidsänka måste den lagras i något, det kan vara i berggrunden eller i betong. Ett alternativ kan vara att använda koldioxiden i industriell tillverkning men i så fall återförs den till atmosfären.

Förstudien ska vara klar under första kvartalet 2026. Därefter, om resultaten är positiva, kan ett nästa steg vara att ta det vidare och göra en pilotinstallation.

– Då kan vi börja diskutera med olika fastighetsägare som skulle kunna vara intresserade. Tekniska lösningar för BICC finns, men det handlar om att hitta lösningar som är faktiskt hållbara och som både leder till minskade utsläpp och är ekonomiskt försvarbara. Ska vi nå klimatmål behöver vi våga tänka nytt och kanske även fråga oss om vi egentligen har råd att inte göra det, avslutar Andreas Fränne.